Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 Hjelmqvist: Dastij.
Dastij*
En ordförklaring.
På följande två ställen i den äldre nysvenska
versifierade litteraturen förekommer clastij nyttjadt såsom ett
svordomsutrop:
"Dastij, j sJcu få itt faners moot
Brasck, Mars Germanicus Vietus (1649), Hansellis uppl. s. 248.
55Dastij Kagléhuggare nu sJca tu få feel"
Ett Mycket Lustigt Och Kortwilligt Tidfördrijf s. A 5 a (c. 1690).
E. Hellquist — så vidt jag vet, den ende som yttrat sig
om dastij såsom brukadt i svenskan — anmärker (Studier i
1600-talets svenska 55), att denna svordom, som han känner
från Brasck, är ’oklar till sin upprinnelse’. Då jag med
anledning af denna anmärkning sökte en förklaring af dastijs
ursprung, föll det mig in, att det skulle kunnat uppkomma
genom aposiopes. En närmare undersökning har visat, att
så är förhållandet.
Dastij har lånats till svenskan från (hög)tyskan. Från
bajerskan anföres af Schmeller (Bayerisches Wörterbuch 1:
402): "Dásti - Ausruf der Verwunderung.. "Dásti, dásti! ey
dásti! [=–] das ist aber schön" *). Schmeller anför äfven
Dásti-putz såsom "scherzhafte Benennung eines Säbels oder Degens".
[Yäl egentligen om den, som bar sabeln eller värjan?]2).
Om ordets genesis förmodar den citerade lexikografen,
att Dåsti är en ’ellips’ för ’dass dich’. Hvad DastipuU
beträffar, anmärker han, att detta måhända är en förkortning
af ’dass dich potz Velten’ eller något dylikt talesätt. Säker-
1) I Frommanns bearbetning af Schmellers ordbok I: 550 citeras (nr
en Mtinchenerh andskrift af för mig obekant ålder, dock affattad efter
1660-talet): "Dästi, dästi! stöckhen nit die Löcher so voller Rappen" (d. i.
Bene-dictiner). Yttras af en djäfvul, som på en munks befallning måste kyssa
cru-cifixet (alltså är dästi här snarast ett utrop af jämmer och ovilja).
2) Jfr att personer fått i tillnamn sina favoritutrop (Jasomirgott,
Atterdag, Menved).
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XX, NY FÖLJD XVI,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
