Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 Ljunggren: Nekrolog.
389
sökning af värde", samt en på uppdrag af Stockholms läraresällskap
utarbetad rättstafningslära, faller detta författareskap inom den
nordiska namnforskningens område: de båda välkända, ännu i dag för
såväl namnforskare som mytologer så värdefulla af handlingarna
"Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverige* (1878) och "Spår af
hednisk tro och kult i forn svenska personnamn" (1880], några
uppsatser i detta Arkiv, i Nya elem.-skolans årsredogörelse och i
"Uppsalastudier tillegnade Sophus Bugge" (1892) samt slutligen det vik-’
tiga verket "Personnamn från medeltiden" (1892, 1896), som han
för annat arbete aldrig hann fullborda. 1893 hade nämligen
Lundgren kallats att inträda i redaktionen af Svenska akademiens ordbok
och från denna tid lade ordboksarbetet beslag på hans krafter i
sådan utsträckning, att tanken på själfständigt författande vid sidan
måste uppgifvas *). Till detta arbete var Lundgren i enastående
grad väl utrustad, och en hvar som fått arbeta samman med eller
under honom på "skriptoriet" kunde inte annat än känna sig
övertygad om att Lundgren där var på sin rätta plats, och att hans
många förtjänster icke på något annat håll skulle bättre kunnat
tillgodogöras. Hans ordboksartiklar utmärka sig för ett
utomordentligt omsorgsfullt tillvaratagande af hvad det tillgängliga
materialet hade att bjuda, ett fint, om såväl logiskt skarpsinne som
känsligt språköra och blick för det historiska vittnande särskiljande af
betydelsenyanser — någon gång kanske hans skarpa blick för
skiljaktighet erna kom honom att förlora ur sikte det enande —, särdeles
exakta och med minutiös noggrannhet affattade formuleringar, ett
strängt fasthållande vid det faktiska och en ytterlig försiktighet.
Han omgärdade sina uttalanden merendels med ett "sannol." eller
"trol.", äfven där rum för tvifvel knappast fanns, och inskränkte
sig ofta till det trygga, men litet sägande "jfr", där kanske äfven
med risken af ett misstag ett försök till bestämdare angifvande af
relationen skulle varit till större nytta för läsaren. Denna
försiktighet, i och för sig en kardinaldygd för lexikografen, jämte en viss
skygghet för att pointera det intressanta gör hans alltid solida
artiklar ibland, synes det mig, mindre saftiga än önskligt. Men i
Lundgrens verksamhet vid ordboksredaktionen var hans utarbetande af
egna artiklar -— bland större sådana må anföras afiägga, afseende,
afsked, all — det minst betydelsefulla. Hans viktigaste uppgift
bestod i granskandet och det därpå stundom följande omarbetandet
af hvad andra redaktionsmedlemmar presterat2). Det var framför
allt härunder, som han lade i dagen sitt vidsträckta encyklopediska
vetande och sin beläsenhet, sin skarpblick att upptäcka dessa snaror
*) Läsåren 1898—99, 1899—1900 tvangs Lundgren genom
omständigheternas makt att återinträda i tjänstgöring vid läroverket, men äfven under
denna tid anlitades han hårdt med granskning af manuskript och korrektur
för ordbokens räkning.
2) Under Lundgrens sousehefskap redigerades partierna
afbilda—anfäkta och bast—bemärka. Hvarje artikel nagelfors härvid af honom i regel två
gånger i manuskript och fem gånger i korrektur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
