- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
98

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

Kook: Ordbildningsspörsm&l.

(harplika) till harpla är Ijudlagsenlig (s. 477 stycket 2; jmf.
ock Beiträge IY, 538), och att det vid sidan av harpla
använda harpliga är en yngre bildning, i hvilken -ig- blivit
återinfört genom inflytande fr&n motsvarande adjektiv
(harpligr).

Denna uppfattning är dock icke tillfredsställande. I
harplika var penultimas a-ljud ursprungligen långt, och ännu
i fornsvenskan bibehöll i-ljudet sin längd i de flästa trakter.
Detta framgår därav, att ändeisen -lika liksom -Uker i de
flästa fsv. skrifter icke följer vokalbalans-lagen, utan har i i
strid med denna (harplika, ej *harpleka etc.). På enahanda sätt
tillämpas i forndanskan vokalharmonien icke på ord på 4%kœ
(iuloflikæ etc.), utan i strid med denna hava de i i penultima
(Kock i Ark. nf. I, 85, Alt- u. nschw. acc. s. 165). Under
dessa förhållanden kan man icke antaga, att redan i
isländska skaldespråket -lika övergått till -lika, -liga, och att
-ig-därefter förlorats. En dylik utveckling skulle, så vitt jag
ser, sakna motstycke i det samtida språket.

Det är väl för att undgå dessa svårigheter, som Noreen
framställt en helt annan uppfattning av ändelserna -la: -liga,
en uppfattning, som han hyllar ännu i AisL gramm.3 § 307,
3, a. Enligt honom skulle -la: -liga böra identifieras med
det grekiska -Ålnog i rrjÅhcog etc. Ändeisen -la skulle, menar
han, hava utvecklats ur ett äldre *-leha c *4iha, till hvilket
ändeisen -liga stod i växling enligt den vernerska lagen.

Konsekvensen härav är emellertid, att hvarken -liga (i
isl. harpliga) eller -la (i isl. harpla) skulle etymologiskt
sammanhänga med -lika (i fsv. harplika), ty -lika kan ju
omöjligen höra tillsamman med gr. -Åhtog.

Då man å andra sidan icke kan etymologiskt skilja ^-ljudet
i det isl. adjektivet harpligr etc. från ^-ljudet i det isl.
adverbet harpliga etc., blir konsekvensen vidare, att enligt Noreens
åsikt även -ligr i isl. harpligr etc. är etymologiskt identiskt
med grekiska -Ahcog. Denna konsekvens drager han också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free