Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: OrdbUdmugsspörsmU.
107
har rätt i att vokalsynkope inträtt i komparativer s&dana
som vénligri, eller huruvida komparationen vœvúigri:
super-lativu8 vénligastr bör fattas p& sä sätt, att redan sedan
gammalt komparativen använt -rt (< -wia), superlativen
däremot -ast-.
Enligt min uppfattning har i dessa ord komparativus
ursprungligen bildats med -ari (de komparativa adverben med
-ar(r)) och superlativus med -a*f-, och ordens akcentuering
förklarar de växlande formerna. (Jmf. Kock Svensk akcent
II, s. 176, Alt- u. nschw. acc. § 152, § 366).
Komparativen väfnlikar’% och de böjda superlativ-formerna
sådana som acc. sg. väfnlikastän, nom. pl. m. væ’nlVkastir
etc. hade fortis på första, semifortis på andra, levissimus på
tredje och levior på Qärde stavelsen; denna akcentuering
användes i former, som efter komparations-ändelserna -ar-, -astr
hade ytterligare en stavelse. Härmed är att jämföra att
alltjämt i nysvenskan ord sådana som innerligare kunna uttalas
med (fortis på första), semifortis på tredje, levissimus på fjärde
och levior på femte stavelsen. Den adverbiala komparativen
vœ’nlVkar(r)j och superlativformer sådana som væ^nlikastr,
väfntäkast etc. (allså former, hvilka efter
komparations-ändelserna -ar-, -ast- icke hade någon stavelse) akcentuerades
med fortis på första, semifortis på andra och levissimus på
tredje stavelsen. Nu har tydligen följande
synkoperings-regel tillämpats: i komparations-ändelserna -ar-, -ost- har a
synkoperats mellan en semifortis- och en levior-stavelse;
däremot har i dessa ändelser ingen synkope inträtt i ultima
efter en semifortis-stavelse. Denna synkoperings-regel är lätt
begriplig. Det är nämligen naturligt, att en stavelses vokal
lättare förloras, när båda de omgivande stavelserna hava
starkare akcent, än när stavelsen föregås av en starkare
ak-centuerad stavelse, men efterföljes av en paus. Enligt denna
regel blevo vctfnlikari, v æ’nit kas tan etc. till vænlíkri
(væn-%ri), vœnllkstan (vœnligstan) etc., under det att væ’nli%kar(r),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
