Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Sjöros: Genmäle. 178
alls ej är användbar som bevis- d& den är en fullkomligt sporadisk
företeelse, som kan "udelades eller tages med uden at ae fleste
mærker det* (Jespersen, Fonetik 264). 2:o I Dalmålet, dår
tendensen är i sin fulla kraft, är det naturligt att alla vokaler kunna
nasaleras, likasom förut i urnordiskan, o. s. v. 3:o Motsatsen vore
snarare egnad att förvåna. Argument 4 har helt visst tillkommit
något hastigt. Det närmast till hands liggande exemplet erbjuder
ju franskan, dar nasalt a och nasalt o bibehållits, men de
nasalerade e, i och u öfverg&tt till (de som nasalvokaler lättare uttalade)
resp. nasalerade a, ee, ö ’). (Om den nära frandskapen mellan a
och o, se Pippine t. ex. i Ark. XVII s. 379 f.) — Att fisl.
omkring 1140 kunde na hvilken vokal som helst nasalerad, visar blott,
att fd. också i detta afseende tidigare än systerspråken förlorade
tecknen på ålderdomlighet; nasaliteten hos vokalerna i fd. vid
denna tid är ju icke heller enligt prof. W:s egen åsikt bibehållen
i alla de ställningar, där fisl. då bevarade den. I det senare af de
båda språken var nasaleringstendensen i full kraft, och jag har
uttryckligen framhållit, att det företrädesvis är vid dess (inträdande
eller) försvinnande, som skillnad mellan vokalerna göres.
Jag har egnat denna punkt så lång utredning, emedan min
framställning i väsentlig mån hvilar därpå; tills det blir bevisadt,
att denna förutsättning är oriktig, måste jag därför fasthålla vid
densamma. Att det för prof. W. står som "selvfølgeligt" och "ikke
mindste tvivl underkastet", att t. ex. praep. i lika väl som praep,
á var nasalerad, är knappt tillräcklig borgen för påståendets
riktighet.
f) Docenten dr A. WallenskÖld har haft vänligheten fästa min
uppmärksamhet vid det intressanta faktum, att vid tiden för nasalvokalernas
framträdande i ifrån ska dikter nasalt a och nasalt é (men ej ié -f- nasal)
assonerade blott med sig själfva, längre fram blef förhållandet detsamma
med nasalt o, medan ie -f- nasal, t -{- nasal och u -f- nasal assonerade äfven
med motsvarande orala vokaler. Detta intressanta och för nasalvokalerna i
allmänhet så belysande spörsmål är i hela sin utsträckning behandladt af dr
I. Uschakoff i Mém. d. 1. Soc. Néophil. Helsingfors, II s. 19 ff. (där äfven
fullständig litteratör finnes anförd). Jag finner där fullkomligt samma
tankegång framställd som jag (utan kännedom härom) i min afhandling
utvecklat, näml. att "Vokale, bei denen infolge ihrer artikulatorisohen Natur eine
stärkere Nasalierung möglioh ist, auch leichter von derselben ergriffen
werden können als Vokale die mit nur schwacher Nasalierung ausgesprochen
werden können9. På denna grund ansluter nie dr U. till G. Paris’ teori,
att nasaleringen successivt införts, först hos a, e och o, sedermera hos é9 i,
u, ehuru han ej godkänner dennes absoluta tidsbestämmelser, en fråga som
naturligtvis helt och h&llet ligger pä sidan om hufvudspörsmålet. Härtill
kan ännu fogas, att äfven då, när e. i, u redan voro nasalerade, denna
na-salitet naturligtvis framträdde mindre tydligt än hos de öfriga vokalerna,
just p& samma artikulatoriska skäl. — Det andra förklaringsförsöket, att
vokalerna väl nasalerats samtidigt, men följande nasal vållat förändring af
den orala kvaliteten, hvarför assonans vore omöjlig, faller därpå, att af
samma vokal alla orala varianter assonera, ehuru de orala olikheter, som
skilja dem från hvarandra, odisputabelt äro större än de orala, som skilja
nasalerad vokal från onasalerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
