- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
207

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207 Grimberg: Ack. m. inf.



svasve och svaet (= grek. &ore), efter opersonliga uttryck:
gop ist, azetizo ist, gadob ist o. d., efter galeikan, efter
substantivet runa, efter pata och du samt efter anabjudan}
bid-jan (i betydelsen ’beten’) och giban.

Det andra hufvudslaget utgöres af sädana ack. m.
inf.-konstruktioner, som man ej kan fränkänna medborgarrätt i
gotiskan, enär de verb, af hvilka de bero, alltid åtföljas af
detta slags konstruktion, d& den grekiska texten företer sådan,
och nära besläktade språk i allmänhet visa motsvarigheter.
Till denna grupp bör räknas ack. m. inf. efter följande
förnimmandets och tänkandets verb: hausjan, witan, och kanske
äfven efter venjan och gatrauan, efter hugjan, galaubjan, domjan,
gadomjan, rahnjan, munan — efter följande yttrandets verb:
qipan, efter det närstående taiknjan, samt efter ett viljandets
verb: viljan. Hit bör också, med hänsyn till betydelsen,
räknas saihvan, som i gotiskan med följande ackusativ förenar
en infinitiv, motsvarande grekiskt particip, en förbindelse,
hvilken emellertid Apelt, efter Grimms exempel, ej vill
erkänna som ack. m. inf.

Slutligen återstå liknande konstruktioner efter haitan,
letan, fraletan, taujan, waurkjan och gamanujan. Dessa
anser Apelt i likhet med Grimm ej för egentliga ack. m.
inf.-konstruktioner, enär personen där alltid hör nära till
hufvud-verbet såsom obj^t.

I motsats till gotiskan ger tyskan tillfälle till en
historisk undersökning af konstruktionen i fråga. Beträflande
fornhogtyskan, hvars prosaiska litteratur till största delen
ansluter sig nära till latinska källor, har Apelt*) användt de
mera originala språkliga minnesmärkena, framför allt Otfried,
som probersten för konstruktionens indigenat Hos Otfried
finnes förening af ack. och inf. endast efter följande verb:
sehan, hóran och irkennan; sentan, heizan och lazan\ bittan

’) Bemerkungen über den Accusativus cum Infinitivo im
Althochdeutschen und Mittelhochdeutschen (Gymnasialprogr. Weimar 1875).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free