Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275 Kj.: Svante, Svente.
mäktigaste män, sin farmoders fader, Sven Store, och härmed bor
sammanställas, att Svantes son Sten Sture sedan gjorde Sven Stures
slaktnamn till sitt. Denne Sven Sture upptages oland frälsemän i
Kind, Vestergötland, och sedan i norra Småland. Han tillhörde
den trakt, där namnet Svante brukades. Kanske har han burit
detta namn som smeknamn. Det kan d& ha varit samma bruk
som nn i den bygden (och äfven i vissa trakter af Skåne), att
Svante brukas som smeknamn för Sven. Det händer nämligen där
tor närvarande, att samme person omvexlande kallas för Svente
och Svante. Det är icke troligt, att det är något nytt och ett
misstag af befolkningen, då den anser Svente och Svante vara
samma namn.
Sante har brukats i dessa samma trakter, som brakat
namnet Svante. Kanske är Sante intet annat än ett ändradt uttal af
Svante. KJ.
Tillägg.
Den här ovan givna förklaringen av Svante har med till god
del samma motivering, men blott helt kort, blivit framställd redan
av Tegnér (i Forhandlinger paa det andet nordiske filologmøde s.
62), hvilken tänker sig, att a i Svante beror därpå, att Sven i vissa
bygder av Småland uttalas Svan. I fall namnet Svante
sammanhänger med Sven, skulle dess a-ljud även kunna så förklaras, att
ett av *Swainn bildat *Swainti under förhistorisk tid i relativt
oakcentuerad ställning blev till Sw&nte Swante, liksom *aitt (got.
ainata) blev till isl. at ’icke1 (jmf. Kock Om några atona s. 16 ff.,
Sv. akceut II 841, Alt- u. nschw. acc. s. 208 f.). Som bekant voro
nämligen i forn språket (liksom i nuvarande språket) förnamn
relativt oakcentueraae i sammanställningar sådana som Svänfö Nilsson
samt i vokativus, och detta gav stundom anledning till
ljudförändringar i förnamn, hvilka icke inträdde i appellativer, som i
satsen voro fullt akcentuerade. Så förklaras t. ex. förlusten av w i
fsv. 0p{to)in etc. (Kock i Ark. nf. V, 148 ff., VIII, 260 ff.). Om
värkligen Sante är identiskt med Svante, så har Stvante i relativt
oakcentuerad ställning blivit Sante, liksom det relativt
oakcentue-rade swä blev sä (Alt- u. nschw. acc. s. 216). Emellertid
förklaras Sante väl bättre på annat sätt; se Lundgren i Ark. nf. VI, 176;
Kock ib. s. 181 f.
Axel Kock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
