- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
311

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Undersökningar om konstruktionen
ackusa-tiv med infinitiv i den äldre fornsvenskan.

(Ports.)

Sighia.

Verbet sighia förekommer synonymt med kalla redan i
Vgl 1 men där aldrig förenadt med ackusativ med infinitiv.
Dels finna vi det där konstrueradt med enbart
ackusativ-objekt *), dels möta vi det åtföljdt af ansats och inledande •
en direkt anföring.

I de af Brate och Bugge anförda run verserna förekommer
ett fall af sighia, n:o 28, där det är konstrueradt med direkt
anföring: SegiR inn ær sá slik um merki: Ormbr u[mj gærSi at sinn
faäiir.

Med al-sats är sighia i Vgl I konstrueradt i följande
exempel:

A 10: sva sigiœ. lœrþir mœn at eig ma ne uid kvæpœ
mœp gusz ræt *) — All: Sighir han at han drap han mæp
vapœ yœrki (II A. 14) — A 12 pr: sighir at han skaL
gangæ til roms (II A 15) — M: § 2: Sighir sua pén ær
mylnustap atti. at fa/ng æru eigh al af roten (II M: § 2).

Det sista exemplet är egentligen — liksom flera andra —
en direkt anföring, inledd med at.

En hufvudorsak till att kalla med ackusativ med
infinitiv ej brukats i dessa exempel är troligen sträfvandet efter
bestämdhet och eftertryck. Åtminstone tyder ordet sva i
första och fjärde exemplet p& ett sådant syfte. Och när detta
ord utsatts, är konstruktionen ackusativ med infinitiv
omöjlig, ty detta adverb fordrar ett följande at eller en direkt

’) S& K 12: § 1; 14: § 2: massu; Md 1 pr: frafal [forfal?]; A 18: g 1:
þöþœ [döþœ] þerrœ.

*) Uppenbarligen ett sent tillägg, som reqt af kan misstänkas ha
insmugglats af n&gon andlig. Det har strukits i Vgl II.

ARKIV FOB XOKDI8K FILOLOGI XXI, KT FÖLJD XVII. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free