- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
336

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SSO Grimberg: Ack. m. inf. 342-

Ännu närmare står konstruktionen ackusativ med
infinitiv sådana uttryck, i hvilka jämte ackusativobjektet finnes
ett objektivt predikativ. Men sådana har jag ej funnit förr
än i Upl:

M 33 pr: witnœ pe ranit minnæ æn hal f mark—
Lik-artadt Ib.

Däremot har det närbesläktade vita = ’bevisa’ dylik
konstruktion redan i Vgl I:

Md 5: § 7: num han uiti han fiughurræ markœ
vær-dan !) — A 25: æn per poræ vitæ han (sc. til) tvæggiæ lotœ
giptan 2|.

Sådana uttryck kunna ha gifvit stöd åt konstruktionen
ackusativ med infinitiv efter vitna.

En annan konstruktion efter detta verb är al-sats:

Vgl I f 19: § 1: pa skal uin vittnæ ok per iver samœn
mæp tylptær epe. at iak köpti grip pænnæ... ok py ualt
iak eigh sak perre (II f 55). I detta exempel är vitna så
långt skildt från utsagon, att ack. m. inf. blifvit mindre
lämpligt. — Upl J 1: § 1: witnæ pe at iorp war laghbupin —
Liknande: J 7 pr; W 6: § 1; 17: § 4; Vml J 1; 2 pr; fg
18: § 1.

I några af exemplen har ett före utsagon gående swa
lagt hinder i vägen för konstruktionen ack. m. inf.

Ackusativ med infinitiv efter vitna ersätter en al-sats.
Den kan ha haft stöd i en al-sats, hvars subjekt proleptiskt
indragits i den öfverordnade satsen såsom objekt. En sådan
har jag funnit i SML: £g 3 pr: pen byæmæn wilia pær til
witna at ping fall giorpe. Men någon organisk utveckling
kunna vi ej följa här såsom fallet var efter kalla, hvars
konstruktion ackusativ med infinitiv troligen varit mönstret.

’) Motsvarande ställe i Vgl II, Dr 16, se under afdelningen om svarta,
sid. 840.

*) Motsvarande ställe i Vgl II har annan form: A 84: an þer pore
vita han til tuigia Tota.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free