Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371 Tuneid: 7-omlj. i gatn. 370
Det knappa materialet rörande dessa ord till&ter ej något
bestämt avgörande vare sig för P:s teori eller för den äldre. Å
ömse håll är man tvungen att antaga utjämningar, där tre kasus
med avseende på omljudet segra över fem. Den enda skillnaden
mellan de båda teorierna — men denna till förmån för den äldre
— är den, att den äldre teorien som utgångspunkt för
analogibildningen har de relativt ofta förekommande nom. sg. och nom. och
ack. pl., under det att doc. P. utgår från de relativt mindre ofta
använda gen. sg. och gen. och dat. pl.
Doc. P. styrker i Nya gotl. st. sitt antagande om en sådan
utjämning i *matr och stafr genom att i en kursiverad sats
framhålla, att ord av denna typ "bevisligen oßa99 förekomma i isl.
Men doc. P. menar väl ej, att detta är ägnat att göra min
ställning vacklande och att stärka hans egen. Ju oftare doc. P. kan
påvisa en sådan utjämning till förmån för vokalen i tre kasus av
åtta, dess mindre befogat är det ja av doc. P., att när det gäller
mig, om sådana ord använda benämningen "tillfälliga
utjämningar", och dess mindre berättigat blir ju uppställandet av en ny
omljudsteori till deras förklaring. Jag har alltid ansett dessa
utjämningar tämligen sällsynta, och är det ej så, då har doc. P:s
teori ingen uppgift att fylla i dessa ord, alldeles oavsett det
egendomliga faktum, att den själv begagnar alldeles samma
utjämningar, som den avsåg att av&gsna.
Doc. P. antager emellertid alternativt, att vi i gutn. *matr
och stafr skulle ha a-stammar, ej i-stammar, såsom framgår av
följande yttrande (Nya gotl. st. s. 21), som jag ej kan undgå att
bemöta:
"Synnerligen lärorik är en jämförelse mellan ordet garþr och de av
Tuneld angripna stafr, *matr. Got. gards har (frånsedt kompositionsformen,
se Braune Got. Gramm. § 88:a Anm. 2) «-stamsböjning, fgotl. garþr visar
ej spår vare sig af omljud eller t-stamsböjmng, fisl. gar&r har öfvervägande
a-etamsböjning med svaga spår af t-stamsböjniiig (Jönsson, Skjaldesprog, s.
8, Noreen, Aisl. Gr. III § 348: 2). Fgotl. garpr, som är l&ngstafvigt, beröres
ej alls af min hypotes. Och hvilken utväg Tuneld än vill tillgripa för att
förklara t-omljudets frånvaro i garþr, så står samma utväg till buds i fråga
om stafr, *matr. Om Tuneld anser a-stamsböjningen sekundär, m&ste han
antaga att — medan ordet var t-stam — tre oomljudda kasus segrat öfver
fem omljudda, och då kan detsamma väl hafva skett i stafr, *matr. Vill
Tnneld ater antaga två urgermanska paralellstammar, *%aräiz *gardas,
kan motsvarande antagande göras ftfven beträffande stafr, *matr. Det
förtjänar anmärkas, att *matr i fgotl. alltid (4 ggr) har i i dat. sg. (gen. sg.
och pluralformerna äro obelagda), medan denna ändelse påfallande ofta
saknas hos säkra i-stammar. Både stafr och *matr vackla i fisl. mellan
i-stams-och a -stamsböjning (Noreen Aisl. Gr. § 848: 4, § 877: 2, § 878: 8). F.
Jönsson (Skjaldesprog s. 12—18) finner a-stamsböjningen öfvervägande i
skaldedikterna och påpekar, att motsvarande ord i ags. är a-stam".
Det torde väl ändå vara lite väl mycket begärt av en
motståndares opartiskhet, att han skall finna en jämförelse, d. v. s. i
detta fall enligt P:s hela framställning ett likställande av t. ex.
gutn. garpr och gutn. matr i fråga om stambildningen för möjligt
för att ej tala om "synnerligen lärorikt" i den mening doc. P. avser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
