Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385 Tuneid: 7-omlj. i gatn.
370
åtminstone i så stor utsträckning, att en omljudd form ej blott
knnde uppstå, utan också bevaras. Också här brister sålunda
jämförelsen med gar pr högst betydligt. Garpr visar ju, som P. med
eftertryck betonar, i gutniskan ej spår vare sig av i-stamsböjning
eller i-omljud.
Materialet rörande de korta i-stammarna är ej uttömt med
de av P. behandlade orden. På doc. P:s förteckning är ej
upptaget det alltid oomljudda lut ’del7, ’lott1. Det böjes emellertid
i denna betydelse fullständigt som i-stam: det har i dat. sg. ingen
ändelse och saknar omljud samt heter i ack. pl. luti. Vid sidan
om detta finnes ett pluralt lutir ’arv’ med ack. regelbundet på -u.
(Pipping: Nya gott. st. s. 14).
I isl. böjes Mutr i älsta tid utan undantag som i-stam (F.
Jönsson: Skjaldesproget s. 46, Ordförrådet); från senare tid äro
också ack. pl. på -w belagda, "dock sällan" (Noreen: Aisl. Gr.8 §
378, 4). I fsv. ha vi ett par belägg på en dat. sg. løte efter
u-deklinationen (jfr Noreen: Aschw. Gr. 413, 2). Ordet är sålunda på
nordisk botten huvudsakligen i-stam, mera sällan u-stam. Mig
veterligt finnes ej spår av någon a-stamsböjning.
Nu blir frågan: hvarför saknar ordet alldeles omljud i gutn.?
Enligt doc. P:s teori måste ju sådant föreligga. Man kan ej svara:
därför att w-stammen ligger till grund för böjningen. Ty först
och främst böjes ju ordet, som ovan är sagt, i betydelse ’del’
fullständigt som i-stam. Man jämföre den omljuds- och ändelselösa,
typiska i-stamsdativen gntn. lut med den lika typiska
u-stamsdati-ven gutn. syni. Den verkliga, oomtvistade w-stammen sun har
vidare i gutn. regelbundet n. pl. gutn. synir med omljud. Härmed
jämföre man nu n. pl. gntn. lutir ’arv’, som ju skulle representera
w-etamsböjningen av lut: intet omljud. Med andra ord: även i
betydelsen ’arv* böjes lut icke regelbundet som u-stam.
I själva verket kan också omljudslösheten i ordet blott
förklaras med antagande av i-stamsböjning och då enkelt och
naturligt blott med den äldre i-omljudsteorien. Med P:s teori f&r man
antaga nämnda svårare analogibildning, som P:s teori just skulle
befria oss ifrån.
Det borde ligga P. mycket om hjärtat att skaffa en antaglig
förklaring för det felande omljudet i gutn. sakr. Enligt P:s teori
måste oraet i gutn. ljudlagsenligt ha omljud i alla former. P.
förklarade i Neuphü. Mitt. s. 16 detsamma genom anslutning till subst.
sak och stöder denna förklaring genom ett framhållande av den
isl.-fsv. motsatsen sehr: saker. I isl. hade enl. P. ordet icke kunnat
sluta sig till spk: sakar, därför att detta hade växlande vokalism;
anslutningen hade däremot kunnat ske i fsv. och fgutn., där denna
vokalväxling icke förekom. Jag invände i min rec. kort1), att det
*) I en kompletterande not, tillkommen med anledning av P:s senare
uttalanden i Neuphil. Mitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
