Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387 Tuneid: 7-omlj. i gatn.
370
under det att det gutniska sakr ej uppvisar en enda omljudd form.
Det är nu detta, som P. (under förutsättning av att eljes allt är
Uka) vill förklara genom hänvisning pä växlingen sgk: sakar i isl.
Fastän för mig förklaringen av hvarför utjämningen i isl.
gått den ena vägen och i fsv. (och gutn.) den andra vägen, ej
spelar någon roll, när man en gång är överens om att det på båda
sidor är utjämning mellan lika mänga kasus med omljud och utan
omljud, så kan jag dock ej undgå att behandla P:s förklaring.
Vill man söka fastställa orsakerna till, att i ett paradi^m
med växlande vokalism utvecklingen på olika områden gått i olika
riktning, torde det vara klart, Att man först och främst efter
förmåga bör se sig om efter alla faktorer, som därvid kunnat verka.
P. har däremot i detta fall godtyckligt gripit nt ett enda ord och
sedan enbart på grund av dess ijudförhållanden sökt bestämma
utvecklingen, utan att tänka på att det dels också finns andra
besläktade ord (ljudbilder), och dels att andra faktorer än ljudlikhet
kunna vara verksamma vid analogibildning.
I isl. ha vi enligt Fritzner utom sgk: sakar (med a i fyra
kasus av åtta), saka, ásaka, órsaka samt ett femtital
sammansättningar med sak-, sakar-. Vid sidan av denna grupp utan omljud
ha vi en annan med omljud, till hvilken sehr hör,: sekia (p. pf.
sékþr), sékþ och åtta sammansättningar med sékparUtan vidare
ordande torde av materialet vara klart, att åtminstone ej
växlingen sgk: sakar hindrat en anslutning av *sakr—sekr till de
oom-Jjudda orden av ordsläkten. Det bör här anmärkas, att P.
erkänner «Ä-omljud blott vid utljudande -in.
Huvudsaken är emellertid, som sagt, att man enligt P:s teori
ej får mäta de isl. och fsv. orden med samma mått som det
gut-niska, och att, trots denna olikhet, i isl. utjämning kunnat ske till
de omljudda formernas förmån, under det att i gutn. samma ord, där
ljudlagsenligt omliutt i alla former, ei kunnat bevaras i sin
ljud-lagsenliga, omljudda gestalt, trots det att detsamma, som jag i
mm not nämnde, kunnat stödja sig vid sekia sik.
Jag behöver väl ej särskilt påpeka, att denna av P. här
antagna analogibildning är synnerligen egendomlig och av betydligt
svårare art än def som P. i sin sammanfattning kallade tillfälliga
utjämningar inom hvarje enskild i-stam. Här är det ej fråga om
utjämning av olika kasusformer inom ett och samma ord, utan om
överförande av ett ords vokalism på ett annat.
Härtill kommer nu, att subst, sak själv, i gutn. också böjes
som i-stam. Jag vill ej närmare utföra de svårigheter, detta
faktum yttermera bereder antagandet av sakr:s anslutning till sak,
d& jag, trots det att i-stamsböjningen i sak föreligger i alla tre
nora. dialekterna, ej faster synnerlig vikt vid detsamma.
Jag förklarade i min rec. omljudet i det enkla ein såsom
uppkommet inom köpmansspråket genom inflytande från lt. ele,
arkiv för nordisk filolooi xxi, xy följd xvii.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
