Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389 Tuneid: 7-omlj. i gatn.
370
livligt känt samband mellan de båda orden, ty gäller detta
samband i allmänhet, gäller det också om det speciella fall, det här
är fråga om. Jag har vidare ej yttrat mig om sambandet i
allmänhet, utan om ett bestämt förhållande på en relativt sen tid,
och avser P. ej denna tid, så har P. i sin not ej "genmält" något
mot mitt antagande.
Doc. P. har icke heller tänkt på de fjärmare konsekvenserna
av antagandet av ett livligt känt samband mellan de båda orden.
Det hade tydligtvis legat i P:s intresse att tvärtom
instämma med mig, då jag — om också blott med avseende på en viss
tid — framhåller, att sambandet mellan de båda orden icke
kändes", ty det förhållandet, att det ljudlagsenliga omljudet i *elin~
bugi inte ens med hiälp av ett analogiskt inflytande från det enl.
P. i alla former ljualagsenligt omljuada ein kunnat bevaras, talar
tydligen i samma mån mot P:s teori, som sambandet mellan de
båda orden var livligare känt.
Men hvarifrån kan då a i *al(n)bugi ha kommit? Det är iu
med P:s teori en fullständig gåta.
Doc. P. har i Nya goti. st. ett nytt förslag till gåtans
lösning. Det i Gotl. st. meddelade har doc. P. med anledning av
min anmärkning förklarat möjligen vara mindre lyckligt. Doc.
P. yttrar s. 22:
"Om man accepterar min omljudsteori, finner man, att ordet aln efter
synkopetiden, men innan omljad verkats af kvarstående t’, hade följande
hudlagsenliga böjning: *alin, élnar, *alin, *alin, *elnar9 *elna, *elnum,
elnar. Det bör sannerligen icke väcka förvåning, om det ljudslagsenligp,
♦aZtn vid denna tid undanträngdes af kompromissformen aln. Formen *eltn,
i hvilken *alin skulle hafva resulterat, finnes ingenstades belagd, medan aln
fortlefver i *al(n)bugi. Detta ord anslöt sig gifvetvis till singularböjningen.
medan längdmattets former af lätt insedda skäl fingo pluralböjningen till
utgångspunkt. Formen ein (n. sg.) pä Stångaalnen är en dylik nr pluralen
abstraherad form".
Doc. P. anser denna förklaring vara "mycket enkel". Men
är något säkert, så är det det, att det av P. antagna systemet av
analogibildningar icke är enkelt’). Särskilt komplicerat blir det
genom inskjutandet av den obelagda formen *aln, en form, som är
alldeles främmande för P:s teori, och som endast är bildad ad hoc.
Eller är det doc. P:s mening, att även övriga synkoperande
a-stammar genomgått dessa dubbla analogibildningar? För Vagnjcla åt-
’) För detta omdöme kan jag åberopa mig på ett yttrande från kom-
Setentaste håll, nämligen av doc. P. själv. Gotl. 9t. s. 104 skriver P., att i
e synkoperande a-stammarna oomljudda former enl. hans teori äro möjliga
"endast genom dubbla utjämningar af rätt komplicerad natur". Under
ut-tryokligt omnämnande av denna obekväma utväg valde doc. P. också i Gotl.
9t. en annan, som han då tyckte, antagligare förklaring av det oomljudda
al(n)bupi.
Öet är egendomligt, att av de ord, som enligt P. ljadlagsenligt skulle
ha omljud i alla former, ett, sakr. fullständigt saknar sådant, och att P. i
ett annat, ein, där nu omljud verkligen finns, själv vill göra troligt, att det
ej genomgående är ljudlagienligt, utan resultatet av en analogibildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
