Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
882
Tuneld: J-omlj. i gata.
komma vid sidan om ännu talrikare p& -üri. I frankiskan före*
ligger tydligen alldeles samma växling mellan semifortis- och.
levis-aksentuering och motsvarande kvantitetsväxling som i de
nordiska språken.
Med dessa ord torde jag ha,ställt doc. P:s anmärkning i sin
rätta belysning.
Jag dröjer emellertid ett ögonblick vid dessa gutn. ord på
-eri, därför att de äro intressanta exempel på lågtyskans inflytande
på gutniskan.
Då, som ovan är sagt, semifortisaksentuering i detta snffix
ej kan antagas ha varit oftare förekommande på Gotland än på
fastlandet, kan man, vare sig man utgår från att suffixet
ursprungligen hade långt eller kort a, icke ur gutniskan själv förklara det
i fgutn., ei i ny gutn. föreliggande omljudet. Vi måste taga vår
tillflykt till lågtyskan. Jag framhöll redan i min rec., att den
viktigaste förutsättningen för ett sådant lågtyskt inflytande ligger
däri, att suffixet -ari -eri var gemensamt for både lågtyska och
gutniska. Att beröringen mellan gutniska ooh lågtyska emellertid
var så stark, att detta ej ens varit nödvändigt, torde visas av det
av Noreen Sv. L. I, 346 antecknade eulken ’lille Olof, där en rent
lågtysk ändelse visar sig produktiv. — Vill man emellertid söka
de närmare orsakerna till att det lågtyska inflytandet i särskilt
hög grad var verksamt vid suffixet are, äro de ej svåra att finna.
De kunna, om man så vill, uttryckas med. de ord, hvilka doc. P.
Nya gott. st. s. 23 anfört mot mig med anledning av att jag i min
rec. framhållit den överraskande, genomgående bristen på omljnd
i de motsvarande nygutn. orden. Doc. P. yttrar:
"[Det] må framhållas, att suffixet användes mest i knltnrord och fir i
hög grad produktivt. Det bör därför ej förvåna oss, om fastlandaformen
undanträngt forngotlftndskans undantagslösa -ert".
Utbytes h&r "fastlandsformen" mot "den lågtyska
formen" och "undantagslösa -eri" mot "ej undantagslösa -ari9,
lämnar detta yttrande en synnerligen lycldig förklaring för
förhållandet i fgutn. Det torde ej kunna förnekas, att fgutn.
huvudsakligen, om ej uteslutande, fick sina kulturord genom lågtyskan.
Doc. P. åtminstone bör sålunda, om han vill vara något
konsekvent, enligt sina ovan anförda ord ej förvåna sig, även om
lågtyskans -eri fullständigt undanträngt det ursprungliga -ari, och
det t. o. m. utan stöd av en enda ljudlagBenligt omljudd form.
Å andra sidan blir, såsom jag också framhållit i min rec.,
den förvånande, fullständiga bristen på omljudda former i nygutn.
lätt förklarlig genom mitt antagande: det i gutn. liksom i isl. och
fsv. fakultativt uppkomna ömljudet hade trots inflytande från
lågtysk sida ej kunnat fullständigt tränga igenom, fastän vi i den
litterära fgutn. blott ha belägg för omljudda former.
Mina anmärkningar här ha avsett att visa, att man i dessa
stammar ej kan undvika att antaga inflytande från lågtyskan. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
