Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celander: öt>d i fornisl. o. fornno. 33
sådant antagande förbjndes emellertid av ordet eldr. Detta visar
nämligen, med sin korta vokal tillsammans med Id (<zl$<: -lift-),
att övergången lctz>ld efter lång vokal måste vara äldre än
vokalförkortningen i denna ställning. Eljes skalle man ovillkorligen
i st. f. éldr ha mött en form med et (i de handskrifter, som icke
känna någon övergång 13 > Id efter kort vok. — val Si > väldi).
Utvecklingen har sålunda tydligen fått i denna ordning: lång
vokal + ld> lång vok. + Id :> (eventuellt) kort vok. + Id.
I vilken riktning man har att söka den värkliga lösningen på
motsatsen mellan sœlä> huilä och övriga bildningar, där IS, nä efter
lång vokal uppträder ss. Id, nd, torde utvisas af den omständigheten,
att de båda undantagen från regeln träffas inom en och samma (här
eljes tämligen fåtaligt representerade) morfologiska grupp:
abstraktbildningar på 3 (<c ictö) till adi. o. verb, typen Icyrrct, fylgä. Vid
denna synnerligen starka ordbildningstyp är kons. et absolut
dominerande såsom karakteristiskt formativ. De hithörande ord, som
Tamm anför i sin avhandling Om fornnord. fem. afledda på 4i och
på -ipa (Upps. 1877), kap. V, ss. 34 ff., gruppera sig på följande
sätt: 84 tillhöra typen Tcyrrä (d. v. s. skulle på de älsta isl.
handskrifternas tid judlagsenligt uppträda med ef), 14 typen spekp (med
judlagsenligt p efter &, p — det senare blott i ordet dypp), 4
typen fy st (med p > t efter s), 3 typen breidd (dd <c 33), 4 typen
snilld (d < 3 efter lly nn), 8 typen deild (d < 3 efter l, n med
föreg. lång vok.), 7 typen girnä, hefnä, som är vacklande ~ girnd,
hefnd. — Av dessa torde typerna Tcyrrä och spekp för
språkkänslan ha sammanfallit till en homogen morfologisk grupp — en
växling mellan tonande och tonlös konsonant allt efter juaomgivningen
var ingenting ovanligt även inom samma paradigm. Gent emot
denna fasta och i språket synnerligen lifskraftiga bildningstyp bli
de f&taliga bildningarne på judlagsenligt d, t synnerligen
ofördelaktigt ställda *). Att ett "systemtvång" här skall inträda vid
avvikande bildningar, som härför äro mottagliga (genom sällsynt
användning el. dyl.), är givetvis vad man har att vänta. Man f&r
"språkliga ekvationer" som denna: x : sœll — Tcyr[r)3: Jcyrr och på
så sätt uppkomma undantag från judskridningslagarna (men
mor-fologiskt mönstergiltiga former) som sœl&, huilct.
För att detta betraktelsesätt skall kunna uppträda med
anspråk på att giva en evident förklaring av de båda undantagen
*) Typens lifskraftighet visas av de nybildningar på et, som få ersätta
äldre abstraktbildningar. Om fem. på ä ersättande fem. in-stammar se Tamm,
anf. arb. ss. 43 f. Bredvid ön 1. Jon-stammar av typen skerpa, kvida
uppträder likaledes ofta Æ-bildningar: kyrra : kyrrfy auma : eymä; {sin-) giarna :
(sin-) girnct; uhœfa: uhœfét; vœra: vcerä) deyfa (o. deyfi): deyffy plur. pngur:
nöng&» («= 0ngä 1. pngct?); fylgia : fylgä\ nefna : nefnft. — Att ¾-bildningen
är nyskapad framgår stundom av själva formen — utan omjud; så vid
raund. Piokkt, miodd. (Anförda av Tamm, anf. arb. s. 33; vid vesolä o.
einora som också här anföras, hänger väl saknaden av ¾-omjud ihop med
ak-centsvaghet på slutstavelsen; jfr vésáll ~*> scell!)
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXII, NY FÖLJD XVIII.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
