Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Celander: öT> d i fornisl. o. fornno.
och 3 personen sing. samma ändelse (1 p. vil, 2 vill, 3 vill osv.)»
Dubbelskrivningen av kons. i scall(du), munn(du) — vare sig den
skall beteckna lång kvantitet eller något annat — måste således
förklaras på något annat sätt.
Utom de gamla formerna skalt, munt och de nyss
behandlade skall, munn (uppfattade som former med lång slutkonsonant)
räknar Noreen också med en kortstavig form skal, mun (Aisl. Gr.8
§ 522, 4). Dessa olika former för 2 sg. pres. ind. av skolo, mono
fördela sig i Ordförrådets handskrifter på följande sätt:
St. Horn: A. scalt])u 2 gr, scalttu 8, scalltu 1, scaldtu 3
B1 scall 4, scalldu 4, scalltu 2
Ba scaldu 4, scald (för scaldu?) 4
AM 645: A scalt 3 gr, scaltu 9
B3 scal 4, scaldu 2
Plácitusdr: B1 scalla (])u) 1, scalldu 1
B2 scaldu 1
Elucidariusfr: B2 scaljm 1.
2 sg. pres. ind. av mono skrives i
St. Horn: A. muNt 1, muNtu 6, muntu 1
B1 muN 5, muNdu 1
B2 munjm 2, mundu 3
AM 645: A muNt 1, munt 4
B1 muN 2, muNdu 3
B2 mundu 7
Eluc.-fr: B2 mowdu 1
[Olika skrivsätt i fråga om vokalen i mun (u, v, o, 0), liksom
i pron. du (u, v, o) äro lämnade åsido. Likaså om i Nd, Nt
bokstäverna stå var för sig eller äro sammanskrivna. — I fråga om
formerna scalltu (St. Hom.), scaltu (AM. 645) och muNtu, muntu
(St. Hom.) kan deras placerande väcka tvivelsmål. Jag har fört
dem till formerna skalt, munU då det är möjligt, att de ha
uppfattats så. Men det är också möjligt, att de av skrivaren fattats
ss. bildningar (med pron. pu, tu) till formerna skal(l), mun(n).]
I fråga om den kortstaviga formen skal, mun hänvisar Noreen
Aisl. Gr.3 § 522, 4 (med tvekan) till regeln om förkortning av
kons. efter svagtonig vokal. Skal, mun skulle således vara
uppkomna av skall, munn i proklis. Granskar man de satser, i vilka
formerna skall, munn, resp. skal, mun uppträda (i
Ordförrådshand-skrifterna), är det emellertid svårt att upptäcka en dylik
fördelning av formerna. Det är ju i stället påfallande, att av de
nybildade fristående formerna skall är den enda i St. Hom. använda,
skal den enda i AM 645. — I Aschwed. Gramm. (§ 563 anm.)
uppfattas motsvarande fsv. former mon, skal (som i fsv. äro sena,
först medelsvenska, och icke ha vid sin sida några former med II,
nn), i likhet med andra fall med saknad av 2-sing-niärket t, ss.
lån från 1 o. 3 sing. Denna förklaring kan i alla händelser ej
användas på de isl. formerna skal, mun, såsom framgår av följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
