Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Celander: ct>d i fornisl. o. fornno.
Så långt de isl. handskrifterna hittills undersökts, visa de — i
motsättning till de fno. — inga som hälst spår av en övergång i
denna ställning. — Vid de senare isl. handskrifterna är
undersökningen långt vanskligare än vid de älsta. Detta beroende på
utvecklingen av de rent ortografiska förhållandena i denna punkt,
som ju i de nästa isl. handskr. låter de gamla tydliga och ej lätt
sammanblandade beteckningarne med d (ö) och p för juden resp.
d och 3, (som däremot visserligen lämnade skillnaden mellan juden
p och (T obetecknad) ersättas av de från de norska handskrifterna
upptagna beteckningen med resp. ö (d) och 6. (6 i isl. skrift
tidigast i Eeykj. Máldagi III och brottstyckena af legendariska
Olai fssagan på norska riksarkivet, båda från 1230-talet, medan
redan de älsta fno. hdskr. ha 6: AM. 315 fol. F, Riksarkivets fragm.
I B etc.). Härmed har man f&tt motsättningen mellan juden et
och d uttryckt genom två tecken 6 och è, som starkt likna
varandra, som därigenom redan i fno. handskrr. giva anledning till
åtskilliga felskrivningar, och som i de isl. nästan strax i ganska
stor skala intränga på hvarandras område och komma förvirring
åstad.
En översiktlig redogörelse för hithörande ortografiska för
hållanden i 1200-talets isl. handskrifter — först påpekade av
Hof-fory, (Tidskr. for Pilologi, Ny r. III, 294 o. not ib. jfr Noreen Aisi.
G.3 § 34 anm. 1, § 35 anm.) men föga utredda till omfattning och
orsaker — torde därför bliva en nödvändig inledning till den
följande undersökningen av handskrifterna.
ö för 6 genom mekaniska skrivfel uppträder, som nämnt,
redan i fno. handskrr. Så anför Wadstein från Fno. Hom. (s. 39)
följande felskrivningar: oud, virdi, qvediom för guet etc., och i listan
på onöjaktigheter i Ungers upplaga av Hom. (s. 4 ff.) ytterligare
fridar, städar, andverdo, qvediom. Handskriften AM. 655 4:o XVIII
(1 blad, enl. Kålund från 2:dra hälften av 1200-talet), som torde
vara fornnorsk, visar enl. återgivandet i Gislason, Um
Frum-parta s. LXXVIII ff., skrivningarne ådra, ydr, för a6ra, yÖr. —
Från några facsimiler efter isl. handskrr. har jag antecknat följ.
felskrivningar av d för Ö: Facs. av s. 30 i Cod. AM. 677 4:o, äldre
delen (Leifar, facs. II) skrives fognod. Facs. av AM. 686 4:o B
(Leifar facs. V, på 13 rader) obeiduÜ. Kringlabladet, fotolitografiskt
utgivet av F. Jonsson, atrodrinum. O. s. v.1).
Sådana felskrivningar av ö för Ö kunna i isl. handskrr. så
mycket lättare ha insmugit sig, som det finnes exempel på, att
tecknet ö i vissa handskrifter haft regelbunden användning som
tecken för judet et. Så är nämligen konsekvent förhållandet åtm.
’) I regeln är i dessa hdskrr. ä skrivet 8 (eller p.). Om skrivningen
quab 2 ggr i Agrip (jfr Dahlerup’s ed.. Forord s. XX) är att föra hit, är
kanske ovisst, då formen med d, egendomligt nog, uppträder i de älsta hdskrr.
Så AM. 237 fol. -d 1 gg mot -p 1 gg, St. Hom. -d ½ gr, jte -p, AM 645 4:o
-d 1 gg, -t 8 gr, -p 11 gr (enl. Ordförrådet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
