Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celander: ct>-d i fornisl. o. fornno.
57
und ableitongs-consonanten" ha dragits från en förra) i sin helhet
deltager i assonansen (dvs. vid actalhending från och med
stamvokalen, vid skothending från densamma), med undantag dock för
halwokalerna i, u och kons. I, n, r, vilka enligt S. icke "im
Aus-laut einer Silbe gesprochen werden können" (i ord som batna,
fik-nutn, rikri, snotr, vitni, gglkn)*). Då nu vid alla här
ifrågavarande rim det ena rimordet innehåller ett till stammen hörande
(post-sonantiskt) ld, nd, så skulle enligt dessa regler säkerhet vara given
för att denna förbindelse i den andra rimstavelsen motsvaras av
ett ld, nd (emedan ju eljes en stamkonsonant d skulle lämnas
utanför assonansen). Emellertid avse Sievers regler knappast att
fastställa några undantagslösa lagar, utan endast att i stora drag
återgiva de föreliggande rimförhållandena. Att även stamkonsonanter,
andra än i, ¾, l, r, n, undantagsvis kunna lämnas ur räkningen
vid assonansen, framgår redan av en granskning av förbindelserna
ld, nd, såsom de uppträda i Kahles rimmaterial. Här förekommer
ld i 143 udda värsrader, därav i 139 bildande två-konsonantig
assonans. I följande värser lämnas d utan motsvarighet i det andra
rimordet: vesa kuectr Qlå or éli, Hallfrectr vandr. (Erfidrápa 01. Tr.
25, ö); hué skal giaffa gipZdum, Êjoctolfr huinv. (Haustlpng 1, i);
sárt lék ha/r vid han/da, Haukr. vald. (Islend.-dr. 21,7); byrtiaZds
beztu heilli, Hallar-Steinn (Rekst. 33,3)a i. — Härvid är emellertid
att märka om de båda första värserna, att de förekomma i dikter,
som i fråga om de udda raderna tillämpa mindre stränga rimvanor
än den senare dréttkvætt-diktningen. Rim lösa udda rader
förekomma i båda kvädena. (Jfr om denna egenhet hos dessa och an-
*) Falks framställning i uppsatsen Om de rimende konsonanter ved
helrim i dråttkvætt (Arkiv X ss. 125 ff.) överensstämmer i det väsentliga
med Sievers. Dock tillägger han et till de stamkonsonanter, som knnna
lämnas utanför rimmet. Och vidare är det den viktiga skillnaden, att Falk
reserverar "grundprincipet" om stammen som rimbärare för
actalhending en. Han tycks således anse att skothend. i detta avseende skulle följa
andra mindre stränga regler, vilket dock knappast torde vara förhållandet.
Jfr härom nedan.
*) Skothendingar på ld: ld hittas hos Kahle s. 109 ff. Där äro dock
medtagna även rim på ld mot äldre lét, vilka naturligtvis här ej
medräknats. (Rimmen på hpldr, hauldr dock medtagna, däremot icke rim
med éldr; jfr nedan). Rimmen ld: l hittas i Kahles förteckning på rim l: Z,
s. 107 f. Bland dem också 2 rim från Brage, som tyckas borde ha
medta-gits åvan: sonr alfpdar vilde (Gering s. 23; str. 15, 2) och: hals en bpls of
fylda (Wisén s. 2, str. 8, 6). Vid den förra raden torde man dock häldre
böra följa de handskrifts varianter som giva den formen: sonr aZdafyctrs viZde,
varigenom fullt rim på ld vinnes. I den senare är rimmet Is :ls’uen sådan
ställning på rimstavelserna som här är ju ej ovanlig hos Brage. Är rimmet
halr: haulda en förvanskning av hialdr: haulda (som ur innehållets synpunkt
går lika bra)? Rimmet byrtialds: heilli träffas hos Kahle (och Wisén)
under formen byrtialls : heilli; de antaga sål. här en övergång ld z> Il frf. s
(se Kahle s. 85). Ehuru denna möjlighet icke torde vara utesluten, är den
ännu obevisad. (Jfr dock Gislasons materialsamling för denna fråga Niála
II 634 ff.). — F. ö. är ordet byrtialds (enligt Gislason, Om helrim etc. s. 23)
en emendation (av Egilsson, för handskr. byrtialk.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
