Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Celander: <?> d i fornisl. o. fornno.
sluta sig till från förhållandet vid typen valcti—synct — säkerligen
ofta skulle hava varit fallet, om ifrågavarande kons. haft uttalet et.
Rim, där ord av typerna huilde—sifndisc, éldr, fdlde—rennde
rimma inbördes emot varandra, kunna ju ingenting upplysa om
uttalet av det ursprungliga *<f, senare d, annat än genom
proportionerna mellan dessa rim och rim mot ursprungligt Id, nd. I
det fall, att samtidigt med de ifrågavarande "inbördes-rimmen"
inga rim mot ursprungligt Id, nd vore belagda, skulle man ha
starkt skäl att misstänka, att en övergång av d>d här ännu icka
inträtt. Så är emellertid ingalunda förhållandet. Rimtyperna hynd
iryndu (3 rim från 1000-talet), eld:felida (10 rim från
9—1200-talen) och hynd : renndu (2 rim från 1000-talet) äro i ayjord
minoritet gentemot samma ordtyper i rim mot ursprungligt Id, nd, och
detta under alla tider, från vilka rim äro belagda. — Jfr. härmed
förhållandet vid typen valäi—synfit (s. 62 f.).
Otvetydiga positiva bevis för en övergång av ät>á utgöra
under sådana förhållanden de rim, däri ord av typerna huilde—
synde(sk\ eldr och felide—irennde assonera mot ursprungliga
förbindelser Id, nd. — Vid ord med urspr. et efter II, nn mötte
dylika rim alltifrån Brages helrim ende : Aennde och Aendr: ienndu»
I fall man törs bygga på rim (visserligen i jämna rader, som hos
de älsta skalderna hade vida strängare rimbyggnad än de udda)
från en tid, då rimtekniken i mycket ännu var föga stadgad, skulle
alltså övergången efter nn (II) vara konstaterad från ca
800. Från 900-talet finnas i alla händelser 5 rim av samma typ,
så att för denna tid är övergången omöjlig att betvivla. (Från
1000-talet anfördes i det föregående ej mindre än 18 dylika rim,,
från 1100-talet 13 osv.).
Ord, i vilka (äldre) et följer på en stam med lång vokal
4-kort (supradentalt) l, n, uppträda i rim mot Id, nd alltifrån
900-talet: Egill Skallagrimssons rim deildom iföldar, Gunnlaugs reynå t
rgnàum. Rim materialet är här något fattigare (från 1000-talet 7
sådana rim, från 1100-talet 14 osv.) *), vilket utan tvivel beror p&
omöjligheten att åstadkomma helrim av denna typ, då rimord
med lång vokal + urspr. Id, nd icke existerade. (Först på 1100-t.
3 hithörande helrim — med vokalförkortning i haild, sfynde.}
Ett undantag från detta förhållande utgör ordet eldr <z *eudr (som
därför i den åvan givna rim statistiken har behandlats för sig).
Här har tydligen förkortningen inträtt redan på 900-t. (vilket
förklaras av att någon konserverande association med besläktade
former med judlagsenligt ei här icke förekom), enligt vittnesbörd av
de 4 helrimmen eld(r): ¾elldi, feWài från Kormákr och samtida
skalder (anförda s. 64, under I B). Då övergången et :> d i ord av
typen bélldi, felldi har säkert konstaterats för denna tid, så få vi
genom dessa 4 rim en välkommen förstärkning till 900-talets be-
1) Antalet rim från de olika århundradena torde tämligen
stamma-med proportionerna mellan bevarade rim över huvud från respektive tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
