- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoandra Bandet. Ny följd. Adertonde Bandet. 1906 /
83

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hoppe: Rättskaffens o. beskaffad.

83

Swen P. J. Rudbeckius A 1 a (1624, titel) osv. Alltifrån
att denna form uppträder, är den den i litteraturen talrikast
förekommande. I allmänhet står den attributivt, men
förekommer äfven predikativt och adverbiellt, t. e. då blefve
Omen rättskaffens. P. Vargentin i VetAH 15: 245 (1754),
I hafven icke handlat rättskaffens. Carlstedt Herodot 3: 320
(1833); jfr Tegel och Lind ofvan. Substantiveradt: af thet
lärdaste Folck något rättskaffens lära. Humbla 47 (1740).

Sedan återstå tvenne former: råttskaffandes: för sijn
lofliga och redskaffandes Tapperhet skuld. Siarn 22 (1675),
en råttskaffandes Echta kärlek. Yäxiö domk. akt. 1678, nr
317, hwar Båttskaffanes Man. Därs. 1705, nr 395, een
re-skaf andes man. Därs. 1709, nr 272, och råttskaffad:
rätt-skaffade och ovälduge Mån. Tessin Bref 1: 201 (1752).

Jag öfvergår nu till formernas förklaring.

Bättskaffen på 1500- och i början af 1600-talet tarfvar
ingen förklaring, enär det ju är just den form, vi skulle vänta
såsom svensk motsvarighet till t. rechtschaffen och d.
ret-skaffen. När det uppträder på 1700-talet och senare, tyckes
det ej vara någon i egentlig mening lefvande form, utan
synes vara en produkt af resp. förfis medvetna bemödande att
göra det otympliga rättskaffens mera lätthandterligt. Det
är därför också nästan uteslutande böjda former, rättskaffne,
-na, som förekomma, enär det är i de ställningar, där böjda
adjektivformer användas, som otympligheten hos formen
rättskaffens gör sig mest gällande, och äfven dessa böjda former
äro rätt sällsynta. Det regelbundna formskicket hos Lind
(1749) är tydligen konstraeradt; det har ej någon
motsvarighet i litteraturen, och Lind själf har på den tysk-svenska
afdelningen af nämnda ordbok under t. rechtschaffen blott
formen rättskaffens^ hvilken form också är den enda i båda
afdelningarna af hans ordbok 1738.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1906/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free