Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Beckman: Anmälan.
satsen måste törhända någon tvekan råda. Den lyder: vokalinsats
är likställd med öfriga konsonanter.
Hufvudsaken är, att vokalinsatsen "glottisstöten" kan bilda
position; detta påstående vågar jag för min del ej bestrida. Jag
vill dock påpeka en sak, som synes mig böra tagas nnder ompröS
ning, innan frågan förklaras som löst. Den omständigheten, att
vokalinsatsen artikuleras i struphufvudet och sålunda kan förbe*
redas under föregående ljuds bildningstid, gör det möjligt, att dess
egen bildningtid blir tillräckligt ringa för att i språkets
approximativa beräkning kunna sättas — 0.
I fortsättningen af sin framställning formulerar Pipping sin
uppgift sålunda: det har icke intresserat mig att undersöka, hvilka
versschemata som kunna uppställas, om man vidtager omfattande
stympningar och upputsningar, utan det har synts mig, att
Edda-metrikens uppgift är att undersöka, huruvida det finnes några
enkla versregler, som iakttagas i dikterna, sådana de äro bevarade
genom traditionen.
Detta är mycket tänkvärdt och mycket förträffligt. Måhända
innebär det dock en viss öfverdrift. Vissa allmänna rytmiska
principer äro utan tvifvel på sådant sätt psykologiskt grundade, att de
måste antagas äga en i någon mån allmän giltighet. Slutmålet
för den historiska metriken måste väl vara att bringa till stånd en
hufVudsaklig öfverensstämmelse mellan texterna och den så
bestämda metriska teorien.. Därmed nekas emellertid ingalunda, att
i vår vetenskap mycket syndats, genom att man gått utvecklingen
i förväg och konstruerat principer, innan man fullt kommit till
rätta med fakta. Ur denna synpunkt är Pippings opposition val
på sin plats.
Innan jag fortsätter, vill jag påpeka en praktisk nyhet hos
Pipping; han har uppfunnit en som mig synes fullt tillräckligt
tydlig oeteckning för de olika verstyperna, som har det viktiga
företrädet framför t. ex. Sievers beteckning, att den är alldeles
oberoende af den metriska teori, som den ene eller andre forskaren
kan vara böjd att uppställa. Den första indelningen grundar sig
på en så säker sak som stafVelsernas antal; detta betecknas med
romerska siffror, så att t. ex. IV betecknar en vers, som har 4
stafvelser, V en, som har 5, o. s. v. Underindelningen bestämmes
af höjningarnas plats, så att t. ex. 14 betecknar att versen har
höjningarna i första och fjärde stafVelserna.
Siffersammanställningen VI 84 utgör sålunda Pippings enkla beteckning för alla
verser, som ha 6 stafvelser och den tredje och fjärde metriskt starka;
teckengruppen har äfven den icke oviktiga praktiska förtjänsten,
att kunna på ett enkelt och tydligt sätt utläsas, den heter helt
enkelt sex trettifyra.
Går jag sedan till de särskilda regler, som af Pipping
uppställts, så kan det icke nekas, att dessa äro af den provisoriska
art, som i den engelska logiken betecknas med termen "empiric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
