Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Karsten: Nord. ord.
längre håll äger släktskap rum med fvn. sker, sv. skär (*s¾aW,
jfr fi. kan). Närmare angifvet hänvisar fvn. hgrgr på äldre
*harug-j och härpå återgår äfven fsv. hargher, som närmast
är resultatet af en utjämning mellan nom. *harugher och
dat. *horghe (= hargé)} hvarom jfr Noreen, Aschw. Gr. § 68, 2.
De nordiska formerna äro således till sin suffixbildning
identiska med fht. harug. Hvad flexionen vidkommer, ha de i
likhet med den fht. formen utseendet af a-stammar. Men
de kunna äfven ha haft w-stamsböjning, och att så värkligen
varit fallet bevisar fi. harju ’mindre ås, höjd, kulle, brink,
backe’, hvilket jag uppfattar som nordiskt lånord.
Betydelselikheten är slående: man torde uppmärksamma de fvn. och
fsv. formernas ursprungliga användning att beteckna
’stenkummel’, de nyno. beläggens innebörd af ’bjergknold’ och
’bjergflade’, särskildt äfven bruket af no. Horg och pl. Herjer
som fjällnamn, enär fi. harju har en motsvarande användning
i Funkaharju *), benämning på en (7 km.) lång, åt sidorna
brantsluttande rullstensås i närheten af Nyslott, o. a. smss.
Urnord. *harugu-, som till sin suffixformation påminner
om fvn. hiortr, fsv. hiorter ’hjort’ af *herutu- (jfr ags. heorot),
gaf i finskan ljudlagsenligt närmast *haruju, liksom fsv.
’) Åsnamnet i fråga synes vara en s. k. tavtologisk sammansättning.
Främre kompositionsleden, som icke kan tillfredsställande förklaras ur
finskan, innehåller enligt min mening nsv. d. tunge m. ’skogsdunge’,
besläk-tadt med nyno. bung, tunge m. ’buckla på plåt’, bunga f. ’liten hög, klick’,
nisl. bunga f. ’bula, svulst’, fht. bungo m. mht. bunge m. ’knöl, rotknöl’, på
längre håll med fsv. bunke ’hög, hop’, nsv. d. bunke id. men äfven «
skogsbacke (jfr skogsbunke); se om denna ordgrupp Tamm, Et. ordb. u. bunge.
Ordet punka upptogs i finskan (dialektiskt) möjligen redan som appellativ;
därpå tyder kanske adj. pungakka ’vresig, tvär, trumpen’ (Olonetz), på grund
hvaraf A. V. Forsman, Suomen museo 1902, s. 22 uppkonstruerat ett fi.
punka = backe, liten ås, men utan att uttala sig om ordets etymon. Ordet
bunge (punka) ingår antagligen äfven i sockennamnet Punka-laitio i sydv.
Finland (i en finsk trakt, där ett flertal gamla sv. ortnamn anträffats). Hit
hör möjligen också Pungböle (bynamn i Bjärno, nära Åbo), hvari p:et kan
bero antingen på folketymologisk ombildning eller på finskt inflytande; jfr
Bungamåla, Bungemåla, byar i Sverge, Bunge, sockennamn på Gotland,
Bungenäs (udde på G-otl.), Bungeör (holme vid Gotl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
