Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karsten: Nord. ord. 197
’reisse auf, ru-trum ’spaten, hacke’ *), lit. ráu-ti
’ausreis-sen’ etc.
25. Fi. aupto, aurtua = sv. örtug.
Fi. aurto (g. aurrori) och aurtua ’örtug’ äro gifvetvis
nordiska lånord. Nsv. öring, fsv. artogh, ertugh (-togh)j fvn.
er-tog återgå på en nord. grundform *arutugö, f. (af ännu äldre
*arut-tugö) se Liden hos Larsson, Södermannalagens språk I,
s. 49, Antiqv. tidskr. f. Sv. XII. 2). Då nord. *arutugö
enligt regelbunden ljudmotsvarighet gåfve fi. *aruttuo} hänvisa
de faktiskt uppvisade finska formerna på en metates af
aru-till aur-. Äfven eljes äro metateser i fi. lånord icke
ovanliga: jfr det af Thomsen, Einfluss s. 130 anförda fi.
ansatt-sen ’förtjänar’ vid sidan af fi. asnaan id. : got. asneis, fht.
asni, asneri ’mercenarius’, fht. amen ’mereri’, samt särskildt
de af Wiklund i "Nordiska studier" (s. 152 ff.) behandlade fallen.
I förevarande lånord har ljudomställningen enligt min mening
med stor sannolikhet framkallats af association med fvn. eyrer
m., pl. aur ar ’öre’, fsv. ire, fgutn. oyri m., urn. *auria- (lat.
aureus), ty af den härmed betecknade viktenheten utgjorde
örtugen som bekant en del; metatesen i fråga har försiggått
antingen redan i det långifvande språket eller också först på
finsk botten, där ordet öre föreligger som urnordiskt lån un-
*) Det kan förtjäna påpekas, att lat. rutrum till formen blott genom
rotafljudet skiljer sig från fvn. riöär n. (ieur. *reutro-m, urg. *reupra-)
’aabent trælest sted i skoven, grenning, græsplet’; äfven i gårdnamn
(Fritz-nera och Bygh, No. gaardnavne, indi. s. 71). Med afseende å
betydelsefor-hållandet hänvisar jag till nsv. (Finl.) gräfta (hsv.), dial. gräftu f.
’jord-hacka’ (Freudenthal, Vöråmålet, s. 77,155): Gråftan, gårdnamn i Härjedalen,
Modin, Sv. landsm. XIX. 2, s. 172, Gr ef te, Graf te, gårdnamn i Jämtland
(Nordlander, Norrl. samlingar s. 251), eg. = gräftland (med gräftan
uppod-ladt 1.). De germ. nominalbildningarna fht. riuti, mht. riute n. ’durch reuten
urbar gemachtes land’, nno. ryde n., nsv. d. ry n., ryd m. o. f., fsv. rypia f.,
nht. reute f., fvn. rup, rop n., nht. rod n. (pl. roder, roder), alla med
ungefär samma betydelse, torde böra fattas som ieur. t- (resp. tio-, tiä(n) och to-}
afledningar af nämda rot rev,- (Hirt., Beitr, 22,233 f.; annorl. Bartholomœ,
ZfdW. 6,231 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
