Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Karsten: Nord. ord.
Finnisch-ugr. forsch. II s. 193), fi. vaikia ’svår’ (jämte vathea,
jfr vaikeus ’svårighet’) = got. adj. *wáihja- i wáihjö ’kamp*
(Karsten, Nordiska studier s. 51 f.).
28. Fi. lakkea : nord. *flakja- ’flack.’
Fi. lakkea (och med utjämning lakea 1. lakia) 1) ’öppen
slät, jämn’, 2) ss. subst. ’slättland, mark, plan, ängd’ synes
mig vara lån af en nord. adjektivstam *flakja-, veterligen
ouppvisad i adjektivisk funktion, men enligt min mening
substantiverad i fvn. (Fr.2) fleke m. 1) ’værn sammensat af bord
eller andre træmaterialier’, 2) ’veibyggning af træ, hvorved
man slipper frem över steder som af naturen ere
ufremkom-melige’, hvilket kvarlefver i nyno. folkmål i fleke (flekje) m.
1) ’en skive, en flade af nogen vidde’ (t. ex. isflekje = isflake\
2) ’fiskestim som breder sig ud oppe i vandskorpen, m. m.’
(Ross). Fvn. fleke har hittills (se Noreen, Arkiv I s. 152,
Aisl. Gr.3 § 70) betraktats som en med palatalomljud försedd
sidoform af fvn. flake (= fleke 1), men visar sig, om det
ställes i rätt belysning, i själfva värket vara ett äldre *flekie
(jfr nno. flekje) af *flakjan-, liksom t. ex. fvn. bryte
’förvaltare’ framgått ur *brytie, *brutjan- (Noreen, Aisl. Gr.3 § 393).
Ett motsvarande fem. (*flakjön~) är bevaradt i nyno. flekkja
1) ’et afflækket stykke, en skive, flade’ (Aasen), 2) ’en vidde,
en noget stor flade’ (Ross).
A vestgermansk botten återfinner jag samma (-jan-)
yö(n)-stam i följande substantiv: mht. vlecke svf. ’brett, bohle’
(jfr nno. flekkja), vlecke stf. ’eine art zugnetz’ (Lexer, Mhd.
hdwbch), mit. vlecke f. {=vlek m.) ’fläche, ebene, landstrich,
raum, platz’, vlecke ’flaches flechtwerk aus zweigen, als hurdeT
faschine, darre, wagenleiter (auch fur die bretternen
ge-braucht) etc’ (Liibben-Walther, Mnd. hdwbch). Å detta
språkområde föreligger ordstammen i fråga tillika som adj.
i fht. flah, mht. vlach, nht. flach, ndl. vlak, mit. vlak (hvaraf
-genom lån sv. flack) ’flach, platt, eben, nicht tief, seicht’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>