- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoandra Bandet. Ny följd. Adertonde Bandet. 1906 /
216

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

Kock: Porngutn. tia.

Om forngutniska tia.

På det att häftets sista sida icke må vara blank, nedskriver
jag ett par anmärkningar om det forngutniska ordet for "tåw.
Enligt Schlyter skrives detta ord i den medeltida handskriften av
Gottlandslagen 19: 13 pa, som han anser vara skrivfel for ta. I
Nya gotländska studier (Göteborgs Högskolas årsskrift 1904, IV)
s. 10 ff. har emellertid Pipping visat, att J)a på i fråga varande
ställe betyder icke ’tå’, utan är det vanliga adverbet pä Må\
Kodan Schlyter hade ur den yngre handskriften till Gottlandslagen
(hvilken handskrift nedskrivits 1587 efter ett original från 1470)
upptagit Ihia ’tå’, och Pipping framhåller riktigt, att detta har
uttalats tia och är identiskt med Fårömålets teiå ’tå’.

Däremot kan jag icke ansluta mig till den av Pipping givna
förklaringen av detta fgutn. tia. Som bekant har isl. tfl (td) fsv.
tä ’tå’ uppstått ur äldre Haih{w)on. Nu menar Pipping, att fgutn.
tia skulle ha utgått från en grundform Heihön med annat
av-ljudsstadium än *taihwön. Emellertid anför han icke från något
annat språk något ord med betydelsen ’tå’ med detta
avljudssta-dium (ei). Det vore dock i allra högsta grad förvånande, om man
uteslutande på Gottland skulle hava bevarat avljudsstad et ei,
under det att, så vitt känt är, icke blott alla andra nordiska
dialekter, utan också alla andra germanska språk hava avljudsstadiet ai
i ordet "tå’\

Som bekant hade Gottland mycket tidiga förbindelser med
Tyskland, och dessa förbindelser hava även hävt inflytande på det
forngutniska språket (jmf. härom t. ex. senast Tuneld i Ark. nf.
XVII, 375, 383). Under dessa förhållanden ser jag i fgutn. tia
ett tidigt tyskt lån. Ordet "tå" heter på fht. zêlna* på mnt. tê
med ljudlagsenlig utveckling av det germ. ai till ê. På
fornsaxi-ska har det naturligtvis hetat Hêa. Detta forntyska *têa lånades
till forngutniskan, och i *têa övergick sedan enligt känd fgutn.
ljudlag (Kock i Sv. landsm. X nr 4 s. 1 ff., Noreen i GgPh. I1
s. 476) ê framför vokal till l liksom i Jcnêum > knium ’knä’ etc.
Ordet Hêa tia har alltså lånats före denna ljudlags inträdande,
och då man redan i Åkirkeby-inskriften (från senare hälften av
1100-talet; jmf. Ambrosiani i Festskriften till O. Montelius s. 37 AF.)
har tri ’trä’ med l av äldre ê, så har tia lånats före denna
inskrifts inristande.

Ordet tia är alltså ett icke oviktigt vittnesbörd om tidig
förbindelse mellan Gottland och Tyskland.

Axel Kook.

ARKIV FÖR NORDISK fl LO LO OI XXII, NT FÖLJD XVIII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1906/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free