Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Svensk språkforskning.
887
Under samnordisk tid och under fornsvenskans älsta
period hade kortstaviga ord {sipan, koma, tala etc.) lång eller
halvlång vokal i ultima (här betecknad med längdtecken). I
de flesta trakter förkortades ultimas långa a-ljud så tidigt,
att man fick sipan, koma, tala med kort ultima, innan i
någon ställning långt ff-ljud (i lagher :> låghet ’låg’ etc.)
övergått till å. Därför ha vi i riksspråket sedan, komma,
tala med a (ej a) i ultima.
I andra trakter kvarstod det långa eller halvlånga
a-ljudet i sidhan, koma, tala etc. så länge, att övergången a
:> å hade inträtt i alla ställningar, innan ultima-vokalen
förkortades, och man fick alltså sidhån, koma, tala.
Representanter för dylika bygder äro handskrifter, där man finner
de ovan s. 333 f. nämnda stavningarna talaadhe ’talade’ eller
bœro ’bära’ etc.
Det fanns emellertid även en tredje möjlighet.
Naturligtvis behöver det långa ö-ljudet icke hava övergått till a
samtidigt i alla ställningar. Mycket tidiga skrivningar
sådana som swo, bope ’både’ etc. visa fastmer, att a blev till a
tidigare invid en labial konsonant än invid en icke labial
konsonant (Kock i Ark. nf. XI, 215). Nu veta vi vidare, att
långt ä-ljud icke i fornsvenskan var underkastat yngre
enkelt w-omljud (i t. ex. preterit. pl. stalu, stälo ’stulo’), men
att det långa ö-ljudet i detta språk övergick till q (det är a)
och vidare till o, när ett M-ljud följde i nästa stavelse, och
när ö-ljudet tillika var nasalerat, t. ex. dat. sg. hanum
;> hpnum ;> honum (kombinerat yngre w-omljud; Kock i Ark.
nf. VI, 291). Alltså framkallade i fornsvenskan nasaliteten
en utveckling från a till q (det är å) under förhållanden,
då ett onasalerat a kvarstod.
Förhållandet har varit ett väsentligen likartat i orden
sidhan z> sidhon etc. i Didriks saga. I den dialekt, som denna
handskrift representerar, uttalade man en gång (liksom i
andra dialekter) sipan, koma, tala. Utvecklingen a ;> å in-
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
