Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Svensk språkforskning.
339
träder där kombinerat yngre w-omljud på Æ, när detta
föregås av w, och tillika u följer i nästa stavelse, t. ex. pret.
pl. wäghu > wpghu > vöghu Vägde’ (Kock i Ark. nf. I, 46
ff., VI, 290 1). I vissa fornnorska dialekter, där enkelt yngre
w-omljud icke värkats på kort a (utan där det heter t. ex.
talu (ej *tolu)\ har kombinerat yngre «*-omljud värkats på
a, när detta omedelbart föregås av w, och u tillika följer i
nästa stavelse, t. ex. huarsu > huorsu (Kock i Ark. nf. VILL,
167). I vissa fnorska urkunder finnes en tendens till att låta
a w-omljudas till g även i ord sådana som Yalunå> Volund,
barnum > bornum, alltså även när de labiala konsonanterna
v, b omedelbart föregå a, och u tillika följer i andra stavelsen
(Kock ib.). Vidare har i vissa fnorska dialekter ett
omedelbart efter a följande g-ljud tillsamman med u i nästa stavelse
framkallat yngre kombinerat w-omljud, t. ex. Agmund> Ogmund
(ib.). I dessa fall har den invid a, a stående labiala eller
labialiserade konsonanten (om ock under samvärkan med en
annan faktor) framkallat en övergång a a> q q (det är å a).
Det har redan nämnts, att det långa a-ljudet övergår
till a i fornsvenskan tidigare invid en labial konsonant (w,
b) än annars (swä > swå} bäpe > båpe, skrivna swo1 bope, förr
än ga> gå s. 337).
Förhållan4et är ett delvis likartat i giffuo etc. I den
i fråga varande dialekten uttalade man en gång giva ’giva’,
daghä ’dagar’, tala ’tala’ etc. -4-ljudet övergick till a något
tidigare invid *det labiala ljudet v och det labialiserade
ljudet 5 än i andra ställningar (t. ex. i ga > gå). Därför
blev giva till givå} daghä till daghå etc, under det att a i
tala tills vidare kvarstod oförändrat.
’) Även när w-ljudet skildes från ä-ljudet genom ett r, men ett u
följde i nästa stavelse, inträdde ett kombinerat tt-omljud (pret. wräku :> wföko).
Här må ock nämnas, att i y. fsv.. a framfor följande -vo- ljudlagsenligt
blivit till 5 (pret. pl. gävo z> gåv<> P* 9^V0 etc). Jag hoppas i annat
sammanhang återkomma till dessa frågor och även kunna visa, att *fehu
ljudlagsenligt blev fé (ej få).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
