Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 Kock: Svensk språkforskning.
identiskt med nom. sg. fem. isl. giprn. Härmed torde han
icke kunna mena något annat än fem. giorn till adjektivet
giarn ’begjœrlig efter noget’. Men att ett adjektiv med
denna betydelse, och framför allt feminin-formen av ett
dylikt adjektiv skulle hava övergått till att brukas såsom ett
substantiv med betydelsen "narr", och det (åtminstone
väsentligen) om män — detta är alldeles oantagligt.
Etymolo-gien av nygutn. gjån "narr" är således okänd, och ordet måste
vid diskussionen av den föreliggande frågan lämnas ur
räkningen. Jag tillägger emellertid att, även om gjån (såsom
Pipping vill) vore identiskt med isl. nom. sg. fem. giorn,
detta icke alls skulle invärka på uppfattningen av
utvecklingen av iu, io i gutniskan, ty i så fall är gjån (<r giorn)
att fullkomligt likställa med nygutn. biån (< biörn).
Pipping har rätt i att det nygutn. biån ’björn’ står i
strid mot den av mig formulerade regeln för ljudutvecklingen
io > ie > ie i gutniskan, men han misstar sig, då han menar,
att denna ljudutveckling över huvud icke skulle hava inträtt
i gutniskan. Till följe av nygutn. biån bör den av mig
formulerade regeln undergå en modifiering, men blott en
ytterst obetydlig modifiering.
Saken förhåller sig sålunda.
I Beitr. XX, 120 framhöll jag behandlingen av
brytningsdiftongen io i den av Petersens i Medeltidsordspråk
utgivna Cod. Palmsk. nr 405. Här behandlas io för övrigt på
samma sätt som i andra y. fsv. skrifter (se ovan 342), men
framför ljudförbindelsen rn kvarstår oftast io (biörn
2 ggr, biorna hwœlpe 1 gång; bierna blott 1 gång). Som
bekant förlängdes i fornsvenskan vokaler framför rn, men i
de flesta bygder inträdde denna vokalförlängning senare än
vokalförlängningen framför r&} rt (jmf. nsv. jord, hjort med
slutet o-ljud, barn med ä (icke á-ljud såsom hård etc.); Kock
Fsv. ljudl. H, 404, Ark. nf. V, 242). Bibehållandet av io
i biörn i Cod. Palmsk. visar emellertid, att io dialektiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
