Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Svensk språkforskning. 347
helt annat ljud) efter e i penultima, så att man utan
vidare fick *miaku.
Om åter mellanstadiet *miaku passerats under
utvecklingen från urnord. *meku till isl. miok, måste utvecklingen
av Pipping antagas hava varit *meku > *miuku > *mioku ;>
*miaku, och ytterligare *miaku > *tnioku z> miok. Ja, i ord
av typen fsv. fg. tiug(h)u ställer saken sig ännu värre. Här
skulle man få *tegu z> *tiugu > *tiogu > *tiagu > tiogu > tiugu.
Det fordras för visso mycket starka bevis, för att man
skulle kunna tro på alla dessa utvecklingar först i ena
och sedan i den rakt motsatta riktningen, då man med min
(och många andras) mening helt enkelt kan antaga, att tegu
blev till tiugu och *meku till *meuk > miok.
2) Den olika behandlingen av ord sådana som grti} biörn
i älsta fsv. visar, att deras vokalljud voro olika; pra blir till
*ra, men biörn kvarstår tillsvidare.
3) Detta framgår ock av stavningen pra men biörn etc.
i de älsta isl. handskrifterna och motbevisas icke av
helassonanserna i de isländska skaldevisorna. När skalderna
rimma pld: skioldu, stundom även iorp \fiarpar etc, men
däremot icke iorp: orp, så visar detta icke, att o-ljudet i iorp
var identiskt med p-ljudet i t. ex. vprpr. Det visar blott,
att o-ljudet i iorp var ett annat än o-ljudet i orp.
Huruvida o i iorp åter stod närmast o-ljudet i orp eller p-ljudet
i vprpr, torde näppeligen kunna avgöras, då handskrifternas
stavning här vittnar i en riktning, skaldevisornas assonanser
(och även den fnorska vokalharmonien) däremot i den
motsatta. *)
*) Jmf. Kahle i Ark. nf. VIII, 874 ff., Nordenstreng i Nordiska studier
(1904) s. 68 ff., Finnur Jönsson i Ark. nf. XVII, 244 ff. Under dessa
förhållanden bör man enligt min mening i normaliserad fomisländsk ortografi,
stava iorp etc. med io (ej igrp etc. med ig). Om uttalet av
brytningsdiftongen i iorp etc. under den äldre isländska perioden (och delvis även
under andra perioder) äro meningarna delade. Om en sak kan däremot icke
tvistas, och det är, att de älsta isländska handskrifterna oftast beteckna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
