- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoandra Bandet. Ny följd. Adertonde Bandet. 1906 /
356

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356 Kock: Svensk språkforskning.

För övrigt är växlingen nn:n att fatta sålunda.

Naturligtvis är det tänkbart, att redan i den ä.
forn-svenskan biakcenten på penultima av ord av typen iorpinne,
kyrkiunne dialektiskt förlorats, och att detta framkallat de
vid den tiden sällsynta formerna av typen iorpine, kyrkiune.
Men då det långa w-ljudet, såsom vi sett, kvarstår i
åtskilliga skrifter ända in på 1600-talet, och då skrivningar
sådana som iorpiner kyrkiune äro i ä. fornsvenskan sällsynta
undantag, så är det troligast, att dessa former framkallats
genom analogi-inflytande från de normala ack.-formerna
ior-pina, kyrkiuna.

När åter i vissa y. fsv. skrifter iordhene, kyrkione etc.
äro de normala formerna, så har troligen vid den tiden i
vissa bygder penultimas biakcent i iordhinne etc. förlorats,
och det långa w-ljudet Ijudlagsenligt förkortats (iordhene),
liksom fallet är i nsv. jordene etc.

Det korta w-ljudet i gen. sg. troones i motsats till gen.
iordhennes i Nya Test. 1526 etc. beror på följande
förhållande. Isl. feminina öw-stammen trUa ’tro’ hette i genitivus
i fornspråket *truuy i fornsvenskan *tröu med akc. 2 och dess
bestämda form i fornsvenskan *trö2unnar (jmf. kirkiunnar etc.)
som dock redan under förliterär tid blev trö2nnar. Att gen.
sg. tröttnar, dat. sg. trönne i fsv. hade (resp. kunde hava)
akc. 2 (och således utgått från Hrounnar, Hröunne)
bekräftas därav, att de arkaiska, blott i det gamla bibelspråket
använda gen. trones ("trones sköld?), dat. trone (vi troné")
alltjämt använda eller kunna använda akc. 2 (jmf. Kock Svensk
akcent I, 77). Redan i äldre fornsvenskan förkortades som
bekant det långa konsonant-ljudet i tvåstaviga ord med lång

Gal. bl. 27 s. 2 r. 35 har jag antecknat gen. pl. fädhrenas. Det är en
nybildning på aek. pl. fädhrena eller en ljudlagsenlig utveckling av fsv.
*fœäh-ränna. Den fsv. gen. pl. fœdhra, *fœdhranna bör nämligen (jmf. nsv.
dialektiska pl. brödra ’bröder’ med akc. 1) hava hävt eller kunnat ha akc. 1,
och fœldhrannà med fortis 1 pa första, levissimus p& andra och levior pa
tredje stavelsen blev Ijudlagsenligt fädhrena(s).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1906/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free