- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoandra Bandet. Ny följd. Adertonde Bandet. 1906 /
360

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360 Hellquist: Fsv. adj. på -likin.

motivera sin gamla mening. Det är otroligt, anser Kock,
att de tre pron. hwilikin, tholkin och mangin kunnat till den
grad förändra en så talrik ordgrupp som adj. på -likin.
Men lika litet kan man antaga, att fapurlikin direkt
uppstått (genom ombildning) ur *fapurlikr en, då dels former
på -likin anträffas i de äldsta urkunderna och dels denna
procedur skulle ha försiggått i en tid, då fsv. ännu icke eller
knappast använde någon obestämd artikel, hvartill ytterligare
kommer den omständigheten, att den obest. artikeln, såsom
det förefaller, icke ofta i fsv. uppträdt efter adjektivet.

Kock vidhåller därefter sin uppfattning, att -an
öfver-gått till -en och motiverar den därmed att stafvelsen haft
levissimus, d. v. s. varit oaccentuerad. Öfvergången -en ;> -in
berodde på fyra sam värkande omständigheter: ul timas e hade
levissimus; det föregicks af palatalt k; näst föregående
staf-velse hade à-ljud; ultimas vokal stod i sluten stafvelse.

Kocks invändningar mot Noreens förklaring synas mig
så godt som afgörande. Men mot Kocks egen teori talar
allt fortfarande det af Noreen framhållna faktum, att ej
häller nominativer på -likan äro kända från den äldre fsv.
Båda förklaringsförsöken synas mig för öfrigt sakna all inre
sannolikhet, om de också kunna te sig möjliga på papperet.
Båda förutsätta antagandet af ytterst långvariga och
vidlyftiga procedurer af analogisk, resp. ljudlig art, som skulle ha
varit fullständigt afslutade före den litterära periodens
inträdande: ack. -likan ;> likin, som sedermera trängt upp i
nominativen (Kock) eller ock hwilikr-in ;> hwilikin,
hmliks-ins z> hwilikins o. s. v. (Noreen).

Det förefaller mig, som om anledningen till att denna
företeelse ej ännu blifvit tillfredsställande förklarad, är den,
att man här såsom stundom annars med orätt sökt det förlösande
ordet uteslutande på den historiska ljudlärans område.
Enligt min mening föreligga i adj. och pron. på -likin
representanter af en helt annan bildningstyp än i dem på -liker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1906/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free