- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoandra Bandet. Ny följd. Adertonde Bandet. 1906 /
365

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Nord. n-presentier.

365

urgerm. -¾&- såsom i t. ex. isl. ballr, got. balps} eller af ett
urgerm. -Zw- såsom i t. ex. isl. fullr, sskr. pártyás o. s. v. *).
Det torde ej behöfvas någon närmare motivering for att i
ett fall som detta af dessa alternativ välja det senare. Så
kallade w-presentia äro ju i de indoeuropeiska språken
synnerligen vanliga. Här ha vi då att fasta oss vid de
presens-typer, där n uppträder suffixalt, såsom sskr. mr-nu-ti, r-riö-ti}
mr-ná-ti. r-nvá-ti.

O ’O

Vid valet mellan dessa olika bildningstyper har man
att utgå från det faktum, att sholla böjes efter IV konj.,
alltså typen duga, ditgfta, dugat, d. v. s. är ett s. k. ê-verb.
Verbet vore sålunda till sin bildning, förgerm. *skl-m-j att
jämföra med t. ex. fht. ginen, stomên, Minen (jfr fsax.
Afo-nön)j mornêny lernên och — med tanke på assimilationen —
ännu närmare med fht. stecchên ’fixum esse, hærere’. Men
intet af dessa verb hör ursprungligen till ê-konjugationen,
utan de äro samtliga gamla ä-verb, som antagit ê-verbens
böjning på grund dels af vissa öfverensstämmelser i böjning,
på hvilka vi här ej kunna ingå, och dels på grund af den
för ê- och wö-verben karakteristiska intransitiva betydelsen.
Se härom T. E. Karsten Beitr. zur gesch. der ê-verba im
altgerm. s. 212 f. och där citerad litteratur. De
uppräknade verben äro sålunda bildningar af typen ntr-na-ti. För
fht. stecchên konstruerar också t. ex. Streitberg Urgerm.
gramm. s. 316 ett ieur. presens *stig-nä-mi. På samma sätt
anser jag, att skolla utgår från ett ieur. *sM-na-rni.

Att visst icke alla ieur. wö-presentia öfvergått till
ê-de-klinationen, visar t. ex. fht. lecchöm <: *ligh-nä-mi) se t. ex.
Brugmann Grundr. 2: 972 f. Äfven nord. kalla vore ett
exempel härpå, om det verkligen med Noreen Urg. lautl. s.

*) Blott i förbigående erinrar jag om den aflägsnare möjligheten, att
här ett urgerm. -Iz- föreligger; jfr fht. bellan ^ sskr. bhäèati ’han skäller
o. d.’, lit. halsas ’röst, ton’. Ett -lz- ingår möjligen äfven i nord. kalla, jfr
mit. kolsen ’ropa1 (Falk o. Torp Etym. ordb. 1: 345), jfr nedan.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXII, NT FÖIJD XVIII. 26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1906/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free