Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Hjelmqvist: Anmälan.
tatorerna belysa den såväl i estetiskt och kulturhistoriskt
hänseende som med hänsyn till dess språkliga och metriska form.
Enligt hvad utgifVarna själfva framhålla i Inledn. till Band I,
s. XIII, söka de förklara de gamla sångerna, "så som bildade
is-ländare och norrmän vid slutet af trettonde eller i fjortonde
århundradet förstått och uppskattat dem". Emellertid torde det
förhålla sig så, att många af kommentarens utredningar och
värderingar icke skulle kunna åstadkommits af isländare eller norrmän
omkring år 1300, huru bildade som helst, i all synnerhet om de
ej haft framfor sig andra Eddahandskrifter än de bristfälliga som
nu finnas kvar *), och att utgifvarna följaktligen — med rätta- —
ofta öfverskridit den norm, som enligt deras egen utsaga skulle
begränsa deras textexeges.
Såsom förut anmärkts, hafva utgifvarna till kommentaren
sparat åtskilliga emendationsförslag och textkritiska anmärkningar,
som man väntat fa se i det första bandet.
Endast undantagsvis debatteras tidigare tolkningar af eller
rättelser till de behandlade ställena. Hänvisningar till den
viktigaste litteraturen öfver hvarje särskild sång hade varit på sin
plats.
Detter och Heinzel söka ofta visa, att ett ord, ett uttryck,
en strofloljd, som man ansett bero på korruption, låter försvara
sig. Deras häfdande af den traditionella texten verkar långt ifrån
alltid öfvertygande, liksom de säkerligen ställt sig alltför negativt
mot andra forskares konjekturer. Men trots detta torde man böra
gifva de granskare rätt, som i Detter-Heinzels konservativa kritik
funnit ett hälsosamt ferment för Eddaforskningen a), en nyttig
reaktion mot godtyckliga textändringar8).
Skarpsinne och grundlig ordanalys äro utmärkande för
kommentaren; vid sidan af dessa goda egenskaper framträder ibland
en sällsam brist på estetiskt omdöme (se särskildt behandlingen
af Helgakvida Hundingsbana II. 47).
Den försiktighet, som i allmänhet präglar exegesen och
rättelseförslagen — undantag finnas — står i god öfverensstämmelse
med en viss pessimistisk resignation i fråga om möjligheten att nå
en slutgiltig tolkning. — "Der Sinn der Zeile entgeht uns ^61161011^
är ett för utgifvarna karakteristiskt yttrande (s. 142).
Den beläsenhet, hvarom kommentaren vittnar, är
häpnadsväckande. Belysande parallelställen anföras ej blott ur
"Eddasånger" och norröna prosaskrifter utan också ur skaldevisor och
rimor. Runinskrifter och nyisländska poem citeras vid sidan af
verk tillhörande Tysklands, Englands, Hollands, Frankrikes,
Italiens vitterhet. Ja, äfven slaviska litteraturalster åberopas. Här
*) Jfr A. Heuslers ypperliga anmärkningar i förut citerade uppsats
s. 693 ff., jfr äfven H. Gering, Die Lieder der älteren Edda, Vorwort IX.
2) Heusler, cit. st. s. 698.
8) Boer i Zeitschrift fur deutsche Philologie XXXVI: 289.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
