Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 Bråte: Anmälan.
Magnus Oisen, Tre orkn0ske runeindskrifter. (Maeshowe,
XXII, XVIII og XVI), Christiania Videnskabs-Selslabs
Förhand-linger for 1903, N:o 10. Christiania 1903.
Denna lilla skrift är af ett hcgst fängslande innehåll genom
den skarpsinnighet, som kräfves och kommer till synes vid dess
ämnes behandling. Förf, en lärjunge till S. Bugge och
medut-gifvare af det norska runverket, visar sig både genom fyndig
slutkonst och metodisk utveckling värdig sin mästare.
Bland det 30-tal runinskrifter, som vid utgräfningen 1861
funnos ristade på väggarne af grafhögen Maeshowe nära Stennes
på Mainland, Orkneyöarne, fanns en, n:r XXII i J. Farrer¾
No-tice of Kunic inscriptions discovered during recenfc excavations in
the Orkneys. Printed for private circulation, 1862, som så när
som på två runor utgjordes af alldeles obegripliga mynder. Denna
tydes af förf. dels genom förmodanden på grund af de underliga
tecknens form, dels genom att aktgifva på deras ordningsföljd och
undersöka, om denna ej medgifver deras utbytande mot runorna i
någon vanlig affattning af runinskrifter, och han leder sig därigenom
till tydningen: tryhr rœist runar J>esar ’Trygg ristede disse runer\
Ristningsegendomligheter finnas, som göra sannolikt, att
denna inskrift, n:r XXII, ristats af samme man som n:r XVIII:
J)isar runar rist sa maj>r er runstr er fyrir uœstan haf
’disse runer ristede den mand, som er runekyndigst vestenfor
havet’, och denna inskrift åter har redan af Rafn hos Farrer
föreslagits att läsas tillsammans med XVI: mœj) J)æire ehS6 er a ti
keukr trœnilsonr fyrir sunan länt ’med den 0kse, som Gauk
Trandilsson paa Sydlandet eiede\ Gaukr Trandilssonr omtalas i
Njals saga kap. 26 som fosterbroder till den mäktige isländska
höfdingen Asgrim Ellidagrimsson på Sydlandet, som lefde omkring
960—80. Inskriftens trœnilsonr återgifver en dialektisk form,
liksom också kaukr för isl. Gaukr.
Mellan 0 och u i keukr står ett r, hvilket förf. forbinder
med de följande ukr; vidare tolkas ett par streck nedtill på e
som t, och så uppstår ristarens namn trukr Trygg. Måhända
har ristaren velat antyda, att äfven han hette Trandilson som den
hjälte, hvars yxa han ägde och hvars ättling han måhända var.
Gauk Trandilssons släkt hade förbindelser med de skotska öarne.
Till flera af de konstgrepp, hvarigenom ristaren betygar sig
som den runkunnigaste väster om hafvet, påpekar förf.
motsvarigheter från inskriften på den svenska Rök-stenen i Östergötland,
som tillhör 900-talet. Dessa motsvarigheter stå väl tillsammans
med det förhållandet, att den slags runskrift, som användes på
Rök-stenen, är känd från ön Man och äfven kan spåras på
Shet-landsöarne och i Skottland. Runinskrifterna i Maeshowe tillhöra
däremot själfva 1100-talet, till hvilken tid alltså Rök-stenens
ristningstradition förblef vid lif.
Stockholm den 11 nov. 1904. Erik Bråte.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXII, JJY FÖIJD XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
