Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Swenmng: Ordbildningsfr&gor.
blir således redan härigenom misstänkt Yi behöfva då blott
fasta uppmärksamheten på sådana fall som
Själlandsbraktea-tens fauauisa (Noreen Aisl. Gr.3 s. 342), tydligen den
urnord. motsvarigheten till ett isl. fávísi, vidare
Skodborgbrak-teatens alawin, troligen identiskt med det fht. Allowin, Al~
wini, vidare också ä. fsv. illaviliaper ’illvillig, illasinnad’, för
att hvar och en skall inse, att den omtalade ljudlagen ej
håller streck, och att följaktligen. p£rtrøfe(tt), apruvis(u) måste
förstås på annat sätt, än Noreen gjort.
Då pðru- dfiru- under sådana förhållanden blir klart —
det måste ju vara, hvad det synes, nämligen dat. sing, neutr.
—, gäller det blott att komma till rätta med andra ledets
växlande former, synnerligen den med utljudande u.
Som bekant är vis ’sätt’ i nynord. dialekter neutr. Yid
sidan af vis ha vi ett fem. subst, visa ’sång’. Samma
förhållande tycks ha ägt rum i de fornnord. språken. Man särhöll
ett neutr. vis och ett fem. visa. Fht. har ett wis och ett
wisa, begge i allmänhet fem. och mindre skarpt skilda till
betydelsen. Men att äfven i fht. det förra ursprungligen
varit neutr., därpå tyder förutom dess saknad af de starka
femininernas ändelse -a (fht. geba) attributets form i sådana
fht. uttryck som einig wis, andar wis.
Då vi nu vilja förklara de olika formerna af senare
sammansättningsledet i ofvan anförda adverb Q&ruvts o. s. v.,
ha vi tydligen att utgå från ett neutr. vis, ty så fordrar
gðru’. Fråga blir blott, om sammanfall i betydelsen mellan
det neutr. och det fem. subst, ägt rum i nordiska språk
liksom i tyska, och möjligen det feminina kunnat låna former åt
det neutrala. Något, som tyder på att så skulle ha skett,
ser jag ej. Adverbets växlande former torde ganska väl
kunna förklaras utan ett sådant antagande.
Lättast förstår man kanske -vist, som röjer sig som dat.
sing. till det neutr. vis. Samma form utan ändelse (se
Noreen Aisl. Gr.3 § 349, 3.) kan ju mycket väl -vis vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
