Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Buergel Goodwin: Afimälan.
109
grímsson, Ljóðmæli og önour rit (1883), bis 283; veiztu pá?
(ibidem 266); nú hefurðu sjeð kvöld og farsœlu (ib. 270V ur poesin:
svo var stu búinn til bardaga (ib, s. 49). — På sidan 29 står: »det
egenlige passiv dannes ved hjælpeverber som i dansk«, på sidan
41 påstås det att värbet vera eller verda användas till
passivkonstruktionen. Om jag icke här missuppfattar, är detta alldeles
oriktigt frams"’111 ’ n "’e kan forstå detta som om § 51,
flexiv eller medial betydelse, den passiva betydelsen däremot
i isländskan numera endast uttrycktes med jälpvärb. Visserligen
lever det gamla reflexiva värbet fullständigt kvar i alla möjliga
former, men det bör dock kunna anses som fastslaget, att
isländskan nu mera ock mera sluter sig till de övriga nordiska språkens
utveckling, d. v. s. använder värbets $£-former precis som svänskan,
norskan ock danskan sina s-former, om än kanske icke fiillt så
allmännt. Jag anför några exempel ur litteraturen; prosa: petta
sjest greinílega i regnboganum, sem myndast vid osv., sjest pað
bezt af pvi osv., gleymist ekki nafn Finsens (EimreiSin XI, bis.
21—23)1). — Poesi: hjer blessast heitt og kallt (M. J., Ljóðmæli
II, bis. 19), vinir berast burt a timans straumi (J. H., Ljóðm. og
ö. r., bis. 44), pangad sem heyrist oldufalla eimur (ib. bis 43).
Det är ett allbekannt faktum att varje nybörjare har svårast
att lära sig den — uti isländskan förrästen synnerligen stora — för
uppmärksamheten undandolda mängden partikelord ock deras
oftast rätt invecklade betydelser. Från denna synpunkt tillåter
jag mig att göra ett tillägg till förf:s alltför stora knapphändigheta).
Advärbiet mjög (s. 41) är fullt levande, även i vardagsspråket, men
ersättes dock ofta av det ur danskan lånade mihið. Framför
komparativ finnas bägge formerna mikið ock det mera klassiska miklu
jämte langtum o. fl. — Formen sjaldan osv. är i det närmaste
uteslutande skrift- och högspråks-form, skjaldan däremot den vanliga
i folkspråket. Under rubriken komparation kan en anmärkning
om den i talspråket vanliga superlativformen av advärbiet bara,
som heter barasta, försvara sin plats jämte ett tillägg om den
absoluta superlativens bildning i vardagsspråket. Motsvarande
sv. rysligt, äng. awfully, sydt. furchtbar, som helt och hållet har
mistat sin egentliga betydelse, begagnas oftast det neutr. pl.
substantivet ósköp som advärbium, och det spelar en stor roll även
på interjektionernås område; vidare användes ofta fjarskalega eller
den kortare formen fja{r)ska ock komma, vad frekvensen beträffar,
först i tredje rummet hrœðilega, furðúlega, furðu, of bod (uttalas ob-
’) Ur en artikel skriven av en ung läkare i den nordliga, fjärran
belägna staden Akureyri (Eyjarfjördr).
2) Dessa tillägg äro alldeles på måfå hämtade ur 10 sidors läsning av
den "bäst redigerade isländska skönlitterära ock populärvetenskapliga
tidskriften Eimreiðin, Khöfn. XI. år 1905. Mera sällsynta former som t. ex.
um-bergis, beinlinis, forÖum, digert, einatt utelämnas med avsikt. Yid enskilda
tillfällen lämnar jag några uppgifter om talspråket.
» Medium
endast innehölle former med re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
