Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Klockhotef: Ghrimliildsvisan.
181
mig är af gudarne gifvet, att så länge jag är i krig och ej
faller, behöfver jag ej frukta för någon fiendes skott eller
svärd? Då uttänkte Gremild den listen att utlägga oxhudar
på golfvet, därpå strö ärter och täcka dessa med andra
hudar, så att de båda rå sidorna voro vända mot hvarandra,
fór att Hagen skulle halka, då han gick ut. Då Hagen
be-gaf sig ut och anfölls af Gremilds män, halkade han
visserligen med ena foten och föll på det ena knäet, men som
han förut väpnat sig mot systerns trolldom genom att läsa
några verser, så reste han sig strax och besegrade sina
angripare, hvarpå han begaf sig ned till stranden. Denna klara
och följdriktiga framställning kan ej hafva legat till grund
för C, hvilken uppteckning visserligen innehåller samma
motiv, men betydligt afvikande. Att Yedel haft något skäl att
ändra framställningen i Hvenska Krönikan, förutsatt att han
vore författare till senare delen af C, kan jag ej inse. Huru
han vid sin förbättring af C tolkat denna i ifrågavarande
punkt, få vi veta af hans inledning till aftrycket. Han
säger där: "då hon (Gremild) märkte, att Hagen haft
öfver-hand öfver Nörborgs kämpar, gjorde hon en öfverenskommelse
med honom, att om hennes kämpar först slogo honom till
marken, skulle han icke stå upp, utan värja sig, som han
kunde bäst, hvarpå den listiga kvinnan gick ut och lät strö
ärter på våta hudar uti porten, och där angrepo tre kämpar
på en gång Hagen och slogo honom ned på knäna, och fick
han där banesår, sedan han dock först slagit ihjäl kämparne
och med Hvenild på Sönderborg med Gremilds samtycke
af-lat en son. Den sista episoden — sammanträffandet med
Hvenild — berättas i Hvenska Krönikan utförligt längre
fram i skildringen. Jämföra vi krönikan och Yedels
inledning, måste vi finna, att den förra är väl motiverad och
klart framställd, då den senare är ganska tarfiig både till
motiv och utveckling. Man måste då fråga: om Yedel är
författare till C, hvarför har han ej följt Krönikan, utan lagat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
