Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lehmann: Anmälan.
195
Kock Fsv. ljudl. II, 300, Ottelin II, 69), så väcker det ej
förvåning, att i Cod. bur. hælvlte övergått till hcelvite :> hælvete, dvs.
blivit ett formellt enkelt ord, där vokal balansen tillämpades. Dock
är det icke nödvändigt att antaga detta för att förklara motsatsen
hæluete : hita etc. Även om hcelvete icke i Cod. bureanus’ språk
blivit ett formellt enkelt ord, hade det i alla händelser fortis på
första stavelsen och icke starkare akcent än semifortis på den
andra. Under dessa förhållanden kvarstod i handskriftens språk i
alltjämt i öppen fortis-stavelse (hita), men övergick till e i öppen
sem i forti s-stavelse (hcelvite > hcelvete) [jmf. numera Kock Sv.
ljud-hist. I, s. 27].
Den redan i vissa hss., tillhörande den äldre fsv., tillämpade
regeln, att y blir till ø framfor snpradentalerna r, l, n (Kock i
Ark. nf. V, 50 ff., 235 ff.), tillämpas delvis även i Cod. bur.,
såsom det framgår av 0:s redogörelse s. 43 ff. Emellertid kan man
av 0:s statistik draga en icke oviktig slutsats, som O. själv icke
dragit. Om man bortser från fall, där y kvarstår till följe av
förlängning, är förhållandet nämligen beträffande utvecklingen y > 0
framför f följande. T har 30 ggr övergått till ø framför r, när i
(eller i) icke följer i nästa stavelse (tørua, mørhohus etc.); blott 7
ggr kvarstår y i denna ställning. T kvarstår 6 ggr framför r,
när i (eller i) följer i nästa stavelse (by ria, by rias, smyrilse); 4 ggr
övergår y till ø i denna ställning. Alltså finnes en bestämd
tendens att hällre låta -yr- bliva -ør-, när i (i) icke följer, än när i (i)
följer i nästa stavelse *). Härmed kan t. ex. jämföras, att som
bekant brytningsdiftongen iu i fsv. kvarstår framför i, men annars
blir till io (iorp : iurpriki etc.).
Bland undantag från vokal balansen upptar förf. s. 67, 71
även bardaghi och best. formen bardaghin; han anser att i i st.
e här beror på inflytande från skrivarens förlag. Detta är icke
riktigt eller åtminstone delvis vilseledande. Ordet är ett
kompo-situm med -daghi egentligen Mag’ till senare sammansättningsled;
första kompositionsleden sammanhänger med bæria ’slå\ Mau har
varit av olika mening, huruvida bar- är ett verbalabstraktum till
bæria (Falk i Ark. nf. IX, 203) eller innehåller presensstammen
av verbet *barian bæria (Hellquist ib. XI. 232 ff.); det senare
synes vara det antagligare. Detta är emellertid för ifrågavarande
spörsmål likgiltigt, ty då ordet till senare kompositionsled har det
kortstaviga -daghi, bör det i överensstämmelse med förhållandet i
andra skrifter med vokalbalans hava -i i ultima; jmf. t. ex. fsv.
sællashapi, nom. pl. undersami med -i i ultima (Kock Fsv. ljudl.
II 346). Ett annat spörsmål är, hvarför skrifter med vokalbalans
använda -i (ej gärna -e) i ultima av ord sådana som nom. pl. under-
J) [Hultman yttrar numera i sin avhandling Hälsinge-lagen och
Upplandslagens ärfdabalk i God. Ups. B 49 s. 61 om språket i sistnämnda
handskrift: "Att y icke afiicieras af r, ifall på detta följde ett i-ljud, bevisar
väl by rias, byriœs".]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
