Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikkola: Ortnamn. 280
men, er Kt- eller Ku-, Resten er Orddannelse-Tilsætninger.
At Navnet, som Nogle paa Grund af en tilfældig Lighed
have troet, staar i nogen Forbindelse med Hunernes Navn,
forbyder Forskjellen mellem K og H at antage". Mot den
sista meningen kan knappast något invändas, men
antagandet att Kœnugarðr skulle uppkommit af Kúnu- eller
Kúniu-gartfr måste falla. Den fornnordiska formen finner nämligen
sin förklaring i en rysk form af namnet Kiev. Då man har
skrifningen Kiœnugarðar (Ant. russes II 447), Kiænugarður
(Hauksbók 504) för sig, så behöfver man icke söka långt
för att finna det ryska källordet. I bylinorna, ryssarnes
episka dikter, förekommer nämligen Kijánov górod,
ursprungligen Kiján gorod (fornr. kyjánu) som namn på Kiev.
Ky-jánu, kiján är gen. pl. af kyjanin, kijanin ’Kievbo’. Äfven
i ett annat slaviskt lånord är ja substitueradt med œ,
nämligen læsir = Ijach, n. pl. Ijasi ’polack’, s. A. Olrik i
Festskrift til Yilh. Thomsen, 126 f. I sammanhang med den
nordiska formen Kœnugarðr står otvifvelaktigt Chungard hos
skoliasten till Adam af Bremen och Chunigard hos Helmold,
en form som gifvit äldre forskare, till och med Schafarik
Slawische Alterthümer II. 94, anledning att ställa det i
samband med hunnernas namn. Skillnaden mellan den nordiska
och nordtyska formen är blott den, att den föregående pekar
på en rysk, den sednare åter på en östersjövendisk form.
Till ry. kyjanügorodüj kijangorod svarar nämligen ett
öster-sjövendiskt k’ijöungard, ty substantiven på -janinu hafva i
östersjövendi8kan haft i gen. pl. en förlängning af ay som
enligt polabiskans, slovinziskans, kassubiskans och några polska
dialekters vittnesbörd resulterat i labialiseradt ö(öw), jfr. slovinz.
g. pl. mjeécóun af méåöånu. Att de nordtyska kronisterna
åter-gåfvo det slaviska ou med w, ligger nära till hands. Det
palatala k i k’ijöun, Jc’jöun försökte de återge med eh, jfr
också Chue ’Kiev’ hos Helmold af k’ijöv (pol. Kiów, uttaladt
k’ijuVj lillry. kyiv af kyjov).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
