- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
51

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 Gren Broberg: Ormr iSnorrasons bok.

51

flertalet fall, men uppträder dock ej sällan; såsom sådan
förekommer ganska ofta u, åtskilliga gånger e, detta sistnämnda
naturligtvis genom inflytande från excerpistens eget
modersmål. Så t. ex. Beringer, danzleiker, fosterland, foter, hender,
mader (madher), minn soner, fœkbœter (= sakbœtr); r eider,
unger (nom. sg. mask.); i sunder, m. fl. Ett exempel från
Verelius’ Index bör i sin helhet antecknas: "Trojom. S. pag.
32. Var par tidari danzleiker oc ftrengleikr enn bardagur" *).
Åtskilliga mindre exakta verbformer kunna omnämnas i detta
sammanhang såsom biter f. bit(u)r, dreger f. dreg(u)r, hefr
(1, 2, 3. sg. pres. ind. af hafa\ heitr f. heitir, hygger (l.sg.
pres. ind.) f. hygg eller hygg(u)r, höggir f. høgg(u)r m. fl.
Vidare må påpekas — jämte de regelbundna — äfven
former sådana som f adr f. fadir, modr f. módir, brodr sins f.
brodur sins, flestr pr men f. flestir þí menn, ep tr, yfr,
yfr-bragdi f. eptir, yfir etc.

I ändelser skrifves vanligen -n för -nn (så alltid han,
på ett par enstaka undantag när) och -r för -rr.

Åldre och yngre isländska former påträffas vid sidan af
hvarandra. Så står nästan alltid -k i ordslut i stället för -g,
t. ex. ek, mikj pik, sik, oc jämte ok, sällan och. De äldre
ver, mer, pér7 sér äro nästan undantagslösa, ie för é
förekommer endast sporadiskt. Likaså är e framför ng regel i
stället för ei. Slutljudande -i och -d (== ä) växla: at, pat
äro ungefar lika vanliga som ad, pad (= ad, þad). Yngre
former med aa för a, dh för d, gh för g, th och t för p
anträffas ganska ofta; häri spåras tydligt inflytande från svenskt
skrif8ätt. Det gör sig äfven gällande i former sådana som
greidiliga, uradeligt, biterligit, hjalpvœnligit, göfugligit m. fl.

En del äldre resp. yngre språkformer få naturligtvis
förklaras såsom beroende på excerpisternas bekantskap med
äldre resp. yngre norsk-isländska skrifter. Att mera exakt

Sid. 255 a, art. Titt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free