Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175 Hjelmqvist: Var Hallfrectr arian?
165
gtdf feftr (nom.) á (hann) vald frægt um foldar,
väsensiden-tisk med Gud Fader äger han ett fräjdadt välde utöfver
länderna.
Emellertid föredrager jag — med hänsyn till det
vanskliga i att uppfatta fecfr såsom ackusativus *) eller
nomina-tivu8 — den först gifna tolkningen, som äfven med afseende
på ordföljden synes förtjäna något företräde 2).
Innehållet stämmer både enligt det första och det andra
tydningsförslaget fullkomligt med ortodoxiens lära.
Hal&trofen blir vidare mer helgjuten än enligt
Gisla-sons uppfattning. I första versraden nämnes ju Kristus först
med stark betoning, i den andra talas det om Sonens vrede,
i den tredje om hans makt. Enligt min mening vore det
underligt och föga stämmande med hvad man haft rätt att
vänta af en sådan skald som Hallfredr, om denne här i sista
versen skulle nämnt den första personen i gudomen eller den
ende guden — i motsats till Kristus — såsom föremål för
sin dyrkan. Jag har sökt visa, att alla fyra raderna gälla
Kristus. Halfstrofen utgör en hyllning åt honom alltigenom.
Fadren nämnes blott för Sonens förhärligande.
*) Den antydda vanskligheten skulle bortfalla, om strofen vore ett
senare tillägg från en tid, då fe Sr kunde förekomma i andra kasus i sing, än
dativus. I 8& fall vore emellertid foldar förvanskning af foldir. Men d& —
bortsedt från möjligheten att fatta feSr såsom nom. 1. ack. — intet finnes i
strofen, som kunde framkalla tvifvel på dess äkthet (den
kristendomskunskap hos Hallfredr, hvarom den vittnar, kan ej med fog ge anledning till
misstanke), då vidare f eitr, som jag sökt visa, utan svårighet kan förklaras
som dativus, vågar jag ej tro, att vi här skulle ha en interpolation. Jag
hänvisar till F. Jónsson, Lit.-hist. 1: 565, som om Hallfreds "lösa vers"
anmärker, att det icke kan hysas det ringaste tvifvel om deras äkthet: "for
det første er de’fuldstændig forskellige fra de senere tiders sagavers, og for
det andet gives der beviser nok for en særlig digterindividualitet, og det
den samme, som vi mærker i Hallfreds större digte. Til overflod kommer
så hertil gamle ordformer’’ [jfr foldar såsom pl.!].
*) Äfven om man föredrager läsarten und foldar och anser, att
HaU-fredr betecknat Sonen såsom underordnad Fadren, skulle man kunna tolka
einn ok god med "af ett och samma väsen som Gud [— den första personen
i gudomen]".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
