Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189 Kock: Etym. anin&rkningar.
at Sly en utgör ntr. av pron. *(j)aman *0*r ann. När man
i åtskillig* nsv. bygdemål finner at ’det’ såsom enklitiskt
pranonen, så är det också möjligt att häri se ntr. till [Å]ott*,
men ordet kan också hava hävt och har väl merendels upp*
stått ur pat i uttryck sådana som han haver saght-[p]at etc.
Betydelsen av got. jains ’den där’ och av det nord. hann
är ju i huvudsak densamma, och den ringa
betydelseförskjutningen återfinnes fullständigt hos lat ille ’den där’: franska
il ’han’.
Den allmänt antagna härledningen av isl. enn ’den’
från got. jains låter sig upprätthålla, även då got jains
uttalat» med diftongen ai.
Det var blott i semifortisställning, som *jaina* blev
*(j*)änaR. Det är självklart, att den prepositiva artikeln ’den’
i regeln hade svagare satsakcentuering än pron. ’han’; artikeln
’den’ hade normaliter infortis, pron. ’han’ däremot
åtminstone ofta semiforti8. Men i infortis-ställning övergick
ur-nord. ai till ef i i de fornnord. litteraturspråken; jmf. nom.
pL mask. got blindai : isl. blinde(r) blindi(r). På enahanda
sätt övergick *(j)ainaR med infortis till *en& enn (inn)} som
genom kontamination med pron.-stammen ht- blev till hinn.
För övrigt skulle utvecklingen av *jainaR till enn kunna
fattas även på följande sätt. I fortis-stavelse kvarstod
tillsvidare ai i *(j)ainaR. Senare övergick *ainaR ljudlagsenligt
till *æinR (jmf. urnord. stainaR: stœinn\ och liksom t ex.
nom. pl. mask. pæir med infortis blev fho. fsv. pær, så över»
gick *æinR med infortis till ænn (enn inn).
När man i fev. någon gång (i VGL. I) finner (h)æn ’han’
(jmt Kock Sv. ljudhist. I s. 207), så ir det möjligt att
förklara dess tf-ljud väsentligen i överensstämmelse härmed.
Dvs. att *ainaR med fortis blev Vin*, att detta *œmn kunde
betyda ’han9, och att det senare, uttalat med infortis, blev
till (M. Dock är naturligtvis föga vikt att lägga på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
