Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Etym. anmärkningar.
203
kanunker, Noreghe > Norghe l), *hinighat (jmf. isl. Atting
< hmnveg) > Atrøol (andra mer eller mindre
överensstämmande exempel hos Eoek Sv. språkhist 54 ff.). P& så sätt
blev pam(n)ighar till pangar. En motsvarande utveckling
försiggick i fda. pennighœ > pengœ, och denna kunde väl
inträda, oberoende av huruvida ordet i fdanskan använde akc.
] eller akc. 2. Naturligtvis finnes även den möjligheten, att
förlusten av penultimas i försiggick endast i danskan, och
att den kortare formen (pœngar) lånats från danskan till
svenskan.
Från de östnord. språken har den kortare formen
(pangar) införts till de vestnordiska (pengar, 6g. pengr). Den av
Fritzner’ upptagna formen peingr, med ei bör väl bedömmas
i överensstämmelse med fsv. pæingh-, theynkte ’tänkte’ etc.,
dvs. att œ dialektiskt blivit till œi framför palatalt ng (jmf.
Kock, Sv. ljudhistoria I, s. 269).
Utvecklingen isl konungr > kongr fattar jag så, att den
•) Som bekant bar man aedan gammalt härlett isL Ntiregr frän
norS-(norþr) ooh vegr. Alternativt framkastar emellertid IED. den tanken, att
första kompositionsleden skulle vara nör n. ’smalt sund’, ooh Noreen har
delvis i anslutning härtill i Svenska etymologier s. 22 ooh annorstädes sökt
visa, att Nörtgr till första sammansättningsled skulle hava en germansk
stam •wflra- "sammanklämd*, ooh att namnets ursprungliga form skulle hava
varit Ntir{v)tgr ’regio angusta’ med längt o (ej Nordvtgr eller dylikt). Denna
åsikt har, sä vitt jag ser, ej vunnit anhängare, ooh med rätta. Bedan den
omständigheten, att namnet pä ags. (redan hos Oroeius) heter Nordwtg visar
dock, att detta (Nordwtgr) varit den ursprungliga formen; härför talar
mycket kraftigt även norþmaþr ’norrman’ (inbyggare i Norvtgr). Emellertid
behöver växlingen o i Norvtgr (exempel i Larssons Ordförråd; jmf. fg. dat.
Norwtgi) och ð i Nörtgr belysas. Norwtgr ingår såsom led i åtskilliga
komposit* såsom Norwtgs-konungr, -hpfþingi, -fVllftft, -fikt, -veldi etc. Dessa
akoentuerades med fortis på första, levissimus pä andra ooh semifortis pä
tredje stavelsen, och till följe härav förlorades ljudlagsenligt tø (Kock i Ark.
nf. V, 144). Men det är all bekant, att vid konsonantförlust en (omedelbart
eller icke omedelbart) föregående vokal ofta får ersättningsförlängning.
Därför blev Norwegtkonungr etc. till Nðrtgtkomtngr etc. Frän dylika
kom-posita förskriver sig Nörtgr, men genom inflytande från Norvtgr fick man
även Nor t gr. Alternativt skulle man kanske kunna tänka sig, att
förlängningen inträdde redan vid tf-förlusten i Nordwtgr > Nörwtgr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
