Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233 Hjelmqvist: In skr. p k Forsaringen.
3) Wadstein (s. 20): Transskriberad text: auk alt œighu
œ, vœrR ef (h)an hafsk, aghi i rœt fyrÍR; suaþ lœrpir aghit
at lyprœtti. Öfversättning: "Ock ora han beter sig värre,
äge (biskopen) städse hela (hans) egendom såsom bot härför;
vilket tillkommer prästerskapet enligt landslag."
Mot dessa tolkningar kan åtskilligt invändas.
Enligt Bugge skulle uara, d. v. s. værr, stå för verðr.
Han måste antaga, att # bortfallit i ver år, något, som, se
Wadstein 9, i fråga om detta ord är mycket osannolikt på
grund af de många närstående former, där # bibehölls och
som bort hafva påverkat verfrr, så att detta ej förlorat sitt éf.
Yidare är det af Bugge här lästa hafskakki (= afskakki) ej
kändt från annat håll.
Mot Hjärnes tolkning har Amira i Altschwedisches
Obligationenrecht 148 f. framställt några mycket vägande
invändningar: 1) att kyrkogodset skulle lida skada under
slagsmålet, står ej uttryckligen i inskriften, utan är tillagdt af
tolkaren; 2) antagandet af att det skulle finnas blott en
kyrkovärd strider mot svensk rätt för öfrigt och mot Hjärnes
egen tolkning af inskriftens slut; 3) att kyrkovärden skulle
äga målsägarerätt för skada på kyrkans bohag tyckes strida
mot att inskriften enligt Hjärne skulle tillerkänna prästerna
målsmansrätt för brott mot kyrkofriden — denna
anmärkning drabbar ej Noreens tolkning —; 4) att tolkningen af
sváþ o. s. v. är konstlad.
Härtill kunna fogas andra anmärkningar såsom t. ex.
följande:
Något fornsvenskt varper är eljest ej påvisadt i
betydelsen kyrkovärd; icke heller förekommer det isl. vprcir
såsom enkelt ord i denna betydelse.
Yidare undrar man öfver, att inskriftens författare, som
är så lakonisk i sin framställning, att han utelämnar verbet
i den första meningen, skulle brytt sig om att meddela
något så jämförelsevis onödigt som villkorssatsen "om han före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
