Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Hjelmqvist: In skr. p k Forsaringen.
ar hefir liann firir faret fridi sinum ok fe sinu uidr biskop
(NGL 1: 137). Så ock i Erkebiskop Jons Christenret (af
år 1277) 19 (NGL 2: 353). I andra lagar heter det dock,
att konungen skulle erhålla sin anpart af den indragna
egendomen. Om någon efter tre stämningar ej betalar sin tionde,
hade han enl. Äldre Borgarthings-Christenret (från midten af
12 årh.) firer gort fe oc fridi lande oc lausum æyri (NGL
1: 346). Det heter vidare: A biskup af fe hans till priggia
marka• kmongr pæt sem auk er. Konungen skulle alltså
enligt denna lag i vanliga fall erhålla det mesta.
Enligt biskop Arnes för Island gällande kristenrätt (af år
1275) skulle hälften af den indragna egendomen tillfalla
konungen, hälften biskopen: Hefir hann firir gert londvm oc
lavsvm curvm oc avliv pvi sem hann a. oc a halft konvngr
en halft byscop (NGL 5: 34).
I Eidsivathingets Christenret (från midten af 12 årh.)
stadgas det (NGL 1: 386), att efter fjärde
tiondeförsummelsen pa er hann [den försumlige tiondebetalaren] utlægr oc fe
hans allt oc skal biscup taka fyrst af. IX mær kr. ef hann
sœkte hinn til. En sidan skiftiz i pria stade. biscup take
pridiung. konongr annan bændr hinn pridia. Jfr Därs. 401.
Gifvetvis skulle äfven den ej erlagda tionden betalas
med det indragna beloppet; jfr NGL 1: 386.
Såsom Bugge anmärkt, öfverensstämmer
Forsaringsstad-gan om böter för försummelse af tionde icke fullt med
motsvarande bestämmelser i någon nordisk medeltidslag.
Den företer emellertid vida större likhet med de norska
medeltidslagarna än med de svenska, hvilka, såsom Hjärne
framhållit, hafva mycket mildare bestämmelser om böter för
tiondeförsummelse än Forsainskriften. Dennas drakoniska bud,
att förlusten af all ägendom skulle bli påföljden, om någon
för Jjärde gången — efter tre förut ådömda bötesstraff, som
ej medfört rättelse — fortfarande tredskades med tiondens
utbetalning, har, såsom Bugge påvisat, och såsom synes af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
