- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
335

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om utvecklingen af ljudförbindelsen euu
i nordiska språk.

Enligt språkforskarnas samstämmiga mening återgår en
stor del af de nordiska ord som innehålla ljudförbindelsen
-ygg, i östnord. äfven -jugg (-iugg), på germanska
grundformer, innehållande ett däremot svarande -euu. Man är vidare
fullt ense om att såsom mellanformer mellan de båda nu
angifna ytterpunkterna former med -iggu måste antagas. Ja,
bortser man från opposition från ett enstaka håll — hvarom
mera längre fram —, synes i princip icke häller mer än en
mening råda angående sättet för uppkomsten af detta iggu.
Man uppfattar det nämligen allmänt som uppkommet ur
eggu (c euu) genom i-omljud i vissa (eller blott ett) kasus
(resp. person hos verbet), hvarifrån det (åtminstone
alternativt) trängt igenom i hela paradigmet. Det är gentemot denna
punkt jag här vill rikta en opposition och söka sätta något
bättre i stället.

De ord, som komma i fråga, äro dels adjektiv och
substantiv, dels verb. Den förklaring af uppkomsten af iggu i
{flertalet af) de sistnämnda, som hittills gifvits — näml.
inflytande från omljudda presensformer — är ju i sig själf på
intet sätt betänklig; på dylikt inflytande finnas många säkra
exempel. Det skall dock visa sig, att äfven där saken göres
ännu enklare genom den förklaring, som nedan kommer att
gifvas. Emellertid är det adjektiven och substantiven som
måste bilda utgångspunkten vid frågans bedömande.

Beträflande dessa anser man nu i allmänhet, att iggu
beror på det omljud som inträdt i vissa kasus vid
w-stams-flexion, att — för att taga ett exempel — i isl. hryggr
’be-dröfvad’ det nödvändiga mellanstadiet *hriggu- uppkommit
genom i-omljud exempelvis i ack. sg. mask. *hregguiana >

arkiv för nordisk filologi xxiv, nt följd xx. 28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free