Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 Lindroth: euu i nord. spr.
possibilitetsadj. till verbet duga *), förhållande sig till en plur.
*dugum (jfr fsax. pl. dugun till en sg. dog, got. daug) såsom
t. ex. lt. flügge (hvaraf sv. flygg, se Tamm Etym. ordb.
(under flyga)) till pl. flugum 2). Stammen vore då *duga~.
Detta antagande stödjes, synes mig, af ry. duSij djuSij ’stark,
rüstig’ (se Uhlenbeck Etym. wb. der got. spr. (under du gan)),
hvarmed dyggr då vore identiskt.
På samma sätt antar jag nu vid stygg osv. en stam
*stu%ia- såsom den sannolikaste. Ur *du%ia- * studia- skulle
ljudlagsenligt ha framgått ett paradigm nom. *dugr, *stugry
ack. dyggjan, styggjan. Geminatan skulle sedan ha kunnat
intränga i nom., äfven i den alternativt bibehållna oomljudda
formen (jfr för öfrigt pres. af t. ex. liggja), hvarigenom vi
finge (duggr dyggr, stuggr ~ styggr 3).
Äro de antagna stamformerna riktiga, måste den jämte
ia-stamsflexionen förekommande (och i de äldsta vnord. källorna
uteslutande anträffade, se Larsson Ordförrådet)
wa-stamsböjningen (trots Bugge PBB XIII, 510 beträffande dyggr) vara
sekundär. I detta antagande ligger knappast något
betänkligt: dels se vi, huru omvändt säkra wa-stammar som hryggr
(se nedan) och myrkr (urspr. uu-stam) alternativt antagit
ia-stamsböjning, dels veta vi, hur vid verben inf. på -ua och
’) Sannolikt är det nyss nämnda no. dial. dugga blott en substantivering
af denna inf., med ny konsonantförlängning.
*) Samband med duga har redan antagits af Bugge PBB XIII, 518,
hyars grundform *teuiió-s (med ji :> g enligt den af B. i den citerade
uppsatsen framställda, dock åtm. i enskildheter ännu oklara teorien) emellertid
icke verkar öfvertygande. Noreen anser (Altschw. Gr. Nachtrag till § 241,
s. 606) dyggr vara det adj., som förutsattes af fsv. osv. dyghþ, hvilket
äfven-ledes torde innebära erkännande af samhörighet med duga (Altisl. Gr.* §
420 anm. 4 hänvisas till Bugge för ordets förklaring). Redan Tamm Om
fornnord. fem. på -ti och -iþa 86 lägger dyggr till grund för dyghþ, men
skiljer båda fr&n duga] jfr Tamm Etym. ordb. (under dygd). ZupitzaGerm.
guttur. 101 förnekar kategoriskt hvarje samband med nämnda verb.
*) Finge vi antaga, att förlängningen af g (g) framför i vore äldre än
det yngre t-omljudet, vore utjämningen ännu naturligare. Vi skulle då vid
en viss tid ha haft en ack. *stuggjan, hvartill nom. stuggr för * stu gr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
