- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
340

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386

386 Lindroth: euu i nord. spr.

-ia växla efter g (Noreen Altisl. Gr.1 § 506 b). Det skulle
naturl. just vara de ljudlika tryggr, hryggr och kanske *knyggr
(se nedan under njugg) som attraherat.

nsv. skygg, no. dial. skygg ’sky, frygtsom; om Dyr, især
Heste’ Aasen; ’løbsk, som let springer ud; om Hest’ Ross
synes mig vanskligt att bedöma. Det är synnerligen ovisst,
om ordets nuvarande form är ljudlagsenlig. Hör det icke
från början till samma stam som sv. sbst. skugga, got.
skugg-wó 1) osv., så bör det dock synnerligen lätt ha kunnat röna
påverkan från denna ordgrupp (jfr t. ex. de skilda bet. af
verbet skygga). Sannolikt forefaller mig emellertid, att vi
här ha att göra med w-vokal i stamstafvelsen 2), i hvilket
fall ordet ej skulle höra till dem som här sysselsätta oss.

Stygg har i fsv. biformen stiugger (stiwgg-, stiugh-).
Också denna förutsätter ju en (sekundär) wa-stamsböjning.
Då nu, som vi sett, stygg ursprungligen har u i stammen,
följer häraf, att den vokal som i östnord. brytes till
iu, är y (såsom först Wadstein Fornnorska hom. ljudl. 150
antagit), icke i (såsom antagits tidigast af Läffler Om
v-omlj. 62 och nu senast läres af Kock Svensk ljudhist. I,
25) 3). Även skygg har en biform skjugg, som dels är an-

*) v. Heltens försök PBB XXX, 247 att skilja det nord. o. det got. sbst.
åt måste naturligtvis tillbakavisas. Är det så svårt att förmedla
betydelserna ’spegel’ och ’skugga’?

a) Falk o. Torps förklaring (Etym. ordb.), enligt hvilken vi skulle
utgå från en stam *8kugwia-, nom. *skugwiz, "hvoraf *skugja-, *skuwi-"9
strandar redan därpå, att *skugwia- icke skulle ge *skugja-, utan * sky g w a- (jfr
ack. s g. hos ^-stammarna).

3) Ett ord som tyder på detsamma, torde vara sv. (i) mjugg. Ordet
är svårt att bedöma. Emellertid ha vi i no. dial. i samma bet. i mugg Aasen,
och det är icke troligt, att det sv. ordet skulle stå i afljudsförh. till detta.
Hvad etymologien beträffar, bör ordet säkerligen sammanställas med t. muck,
mucken, v., som åter (jfr t. ex. Kluge Etym. wb. o. Detter ^Deutsch, wb.) står i
förb. med de till bet. tämligen nära det nord. ordet stående meucheln,
meuchél-mörder, fht. mühhilswert (mht. miuchel-; jfr ä. sv. mjuggmördaresått Lind (1749;
under meuchlings)) m. fl. Vi ha således här efter all sannolikhet redan
sam-germ. gg (uppkommet hur?) eller åtminstone g. Hvad som egentl. vållar
svårighet vid formen mjugg är att göra en stamform sannolik, hvarest så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free