- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
357

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386 Lindroth: euu i nord. spr.

Sv. ljudhist. I, 26 finna detta brytnings-m redan i Siktriuk
på Vedelspang II omkr. 950. Denna Kocks uppfattning
sammanhänger med ett par andra, från den vanliga meningen
afvikande antaganden: K. antar, att ifrågavarande brytning
inträder äfven efter r, samt att efter denna kons. iu
sedermera öfvergår till y (a. st.; jfr samma arb. I, 438). Under
det att sålunda forut antagits, att det genomgående y i
tryggjer) i östnord. beror på uteblifven brytning, anser K., att
i en del former utvecklingen i >iu>y föreligger. Är nu
brytningsvokalen y} kan detta af kronologiska skäl, som sagdt,
ej vara riktigt; och det är då egentligen ej af nöden att i
detalj ingå på denna sak. Emellertid skall jag söka visa,
att äfven om brytningsvokalen vore i, åtskilliga
invändningar kunna riktas mot K:s uppfattning. För det första är
Vedelspangstenens skrifning med iu i sig själf ett synnerligen
svagt stöd för antagande af brytning; icke heller kan jag
tillmäta de af K. andragna irländska annalerna någon
beviskraft *). Nog kan man med lika rätt (åtminstone å
Vedel-spangstenen) i iu se ett tecken för y (jfr v. Friesen o. a. a.
II, 9). Såsom paralleler behöfva här blott anföras
Jællinge-stenens nuruiak, där ia säkert betecknar e(æ\ samt hauhua
> hgggua (ex. hos Noreen Altschw. Gr. § 542 anm. 1).
Vidare får det icke anses som gifvet, att en
brytningsdiftong iu (med kort senare komponent) skall blifva y efter
r därför, att så är fallet med den gamla diftongen iú (med
lång senare komponent). Ett fall som åtminstone i någon
mån direkt talar emot ett dylikt antagande är t. ex. fsv.
sliunga > nsv. slunga (slonga redan 1507, se Söderwall).
Visserligen skulle vi kunna vänta, att postkonsonantiskt riu
äfven här förenklades tidigare än postkonsonantiskt Ku (se

*) Eller är en omsorgsfull undersökning gjord, visande, att iu där
omöjligen kan afsé annat än diftong? Skulle icke — äfven om så vore —
ett nord. y kunna substitueras med irisk diftong vid lån? Dessa frågor böra
vara klara, innan man bygger något på en irisk form.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free