- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
361

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386 Lindroth: euu i nord. spr.

Det är ju alltid önskvärdt, då man af språkhistoriska
skäl ledes att uppställa en ljudlag, att kunna styrka den
genom hänvisning dels till redan erkända analoga företeelser,
dels till rent fonetiska och ljudfysiologiska fakta och
förhållanden. Finnes nu något dylikt som kan andragas som stöd
för en öfvergång eggu > iggu? Beträffande det första slaget
af stöd måste man ju komma att tänka på den fsv.
öfver-gången gggu > uggu. Denna är äfven därutinnan likställd
med den här uppställda ljudlagen, att enligt det vanliga
antagandet öfvergången q>u uteblifver, då u bortfallit *).
Visserligen är det här fråga om en helt annan vokal; dock
torde en analogi förefinnas därutinnan, att processen i båda
fallen (delvis) innebär ett framflyttande af artikulationen 2).
Att denna artikulationsförändring här inträder vid eggu, men
icke vid eggu skulle väl — och härmed är jag inne på det
rent fonetiska — kunna förklaras så: u kräfde en utpräglad
läppartikulation med (momentan) beröring af läpparna; det
föregående gg artikulerades då också långt fram, d. v. s. var
palatalt; genom återverkan af hela förbindelsen ggu blef så
ett föregående e (ytterligare) palataliseradt. Nu bör
visserligen äfven u ha varit labialt, dock är det väl icke orimligt
att antaga, att ett obetonadt u redan tidigt fått ett öppnare
uttal, hvarvid läpparne icke berörde hvarandra; gg har då
artikulerats (något) längre bakåt, och den palataliserande
verkan på föregående e uteblef.

») Enligt Kock Sv. ljudhist. I, 416 ff. har detta villkor om u:s bortfall
eller kvarstående icke gällt riksspråket, däremot möjligen vissa dialekter. I
det förra har enligt K. g gg alltid blifvit ugg.

’) Att säga, att de båda företeelserna äro inkomparabla på den grund,
att det i ena fallet är fråga om en palatalisering, i det andra om en
labialisering, synes mig icke riktigt. Dessa begrepp äro ju inga
motsatser. I själfva verket synes mig gggu> uggu äfven innebära en
palatalisering (oaktadt jag naturligtvis icke opererar med det nuvarande "palatala"
tt-et). En blott labialisering af ett g — utan framflyttande af
artikulations-punkten — synes mig ha bort resultera i ett öppet o-ljud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free